Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
oss. — Dagen saknade icke betydelse. Den
fantastiske fadern var skaffad ur världen, den
verklige tog betydligt mindre plats. Samtidigt hade ett
litet, men ej alldeles betydelselöst underverk timat:
en stackars avliden pastorsadjunkt hade uppstått
från de döda! Och ej blott för några minuters
skenliv! Han blev åter en medborgare på jorden
ined sitt inflytande och sin betydelse. I femton år
hade den otrogna hustrun hållit honom dold i
sitt trogna hjärta. Och för vem skulle hon ha visat
honom ? Domedagen äntligen gav munnen rätt att
tala därav hjärtat var fullt. Det blev en lovsång!
Ej särdeles sammanhängande — en vers i dag, en i
morgon eller övermorgon och däremellan —
alldeles som när en fågel dä och då slår till en drill.
Denna lovsång var icke översvinnlig men den var
omfattande och saklig. Den ägde rent poetiska
element sådana som: »När Kerrman sjöng, var det
knappt en kunde hålla tillbaka tårarna.» Eller: »När
Kerrman sjöng för altaret, tyckte en att Gud själv
kunde känna sig nöjd att ha skapt en sån stämma.»
Andra hade etisk innebörd. »Kerrman kunde nog
bli ond, men se solen fick inte gå ned, se! Nej,
aldrig på tiden innan det onda var över.»
(Formuleringen förbryllar en smula.) Eller: »Kerrman
visste inte vad osanning var.» Eller: »Kerrman
förstod aldrig att skapa sig.» Äter andra prisade
diverse högre och lägre förträffligheter: »Kerrman
tvättade hela kroppen både morgon och kväll.
Kerrman gick aldrig till bords utan att ha tvättat
12. — B e r gm a n. Jonas och Helen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
