Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
sig. Kerrman såg sig för god att klanka på maten,
fast den var både si och så i fattiga dagar.
Kerrman hade ingen människofruktan. Kerrman vek
alltid upp byxbenen, när det var vått. Kerrman var
rent underbar med att aldrig smutsa golven.
Kerrman fick det alltid att tända me’samma.
(Kakelugnen nämligen.) Kerrman kunde vända på slanten,
han! Kerrman kunde ge bort sin sista skilling. Jag
önskar jag hade Kerrmans ögon (vid
nålpåträd-ning), han såg som en örn. Kerrman var kvick och
lätt som en ekorre. Kerrman kunde hela’ Tegnér
utantill och andra med för resten. När Kerrman
predikade, så var det inte lätt att få plats i kyrkan,
ska jag säga. Kerrman var så munter och lustig
så att man hade aldrig tråkigt. Kerrman sa mig
aldrig ett ont ord.»
Man besinne: denne man hade hon lämnat för att
följa J. A. C.!
Dylika idealmänniskor pläga inte falla barn på
läppen. Bredvid en så skinande vit gestalt bli ju de
egna synderna så svarta, att det känns kusligt. Här
gick det annorlunda. Jonas började så småningom
hålla av den lille prästen, som han aldrig sett
och aldrig skulle få se. Han tyckte att han skulle
vilja bli lik honom åtminstone i vissa avseenden.
Framför allt ville han likna honom däri, att han —
vilket många anekdoter betygade — omöjligt kunde
»skapa sig». I det hänseendet ville han obetingat
hellre likna den man, som kunde ha blivit hans
far, om inte den andre korsat moderns väg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
