Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
präktig karaktär. Själarna taga tankar och tunga
i tjänst och uttala högstämda ord, men under tiden
viska kropparna så stilla med varandra i små
smekningar och förstulna blickar. Dessa viskningar
skapa så småningom ett faktum, vilket länge
förblir ungdomarna okänt. Deras kroppar har redan
tagit varandra i besittning! Man ger sig
visserligen till tåls, därför att man har tiden för sig, och
finner stundom en njutning i att ge sig till tåls
— en njutning, som inte blir mindre om den
maskeras under anständighetskänsla, försakelse,
lydnad mot föräldrar eller annan dygd. Uppstår
då mot kärleken ett plötsligt hot — som här
pappa Bourmaisters tillkännagivna ankomst — blir
det slut med viskningarna. Kropparna ropa! Den
uppjagade flickan beslöt att »skänka sig» åt vännen
helt enkelt därför, att hon ändå var hans.
För en flicka med Helens karaktär och
uppfostran ligger det icke nära till att säga: Se, här
är jag, tag mig! Saken måste omskrivas. Hon
föreslog Jonas, att de skulle rymma. Någon liten
bakslughet låg det väl i förslaget. Det var inte bara
föräldrarna, som skulle ställas inför ett faitaccompli
utan även — Jonas. Den unge mannens uppförande
må väcka undran eller beundran alltefter tycke och
smak. Där stod han i en klippvrå högt uppe på
Montmartre med hela världens härlighet för sina
fötter och över sig en vårlig himmel, brusande av
ljus med vita moln, som påminde om segerfanfarer
ur änglars basuner på en altartavla. I famnen höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
