Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kokotten, kärestan,
modern.
Då en djupt anständig ung kvinna av sin
upphetsade fantasi plötsligt tvingas att betrakta sig
själv som en sjunken
individ, är faran säkerligen
mycket stor. Den lastbare
kan vara nyckfull i sina laster, men då den
dygdige överskrider lastens råmärken medför han
dygdens krav på följdriktighet och uthållighet. Han
skall till botten — partout! Helen beslöt att göra
någonting storartat vansinnigt, någonting för alla
tider avgörande och nedbrytande: hon skulle lämna
pensionatet, hon skulle avskära alla band med
föräldrar och bröder, hon skulle hyra ett par rum
på vänstra stranden för sig och Jonas, han skulle
stanna hos henne så länge det behagade honom
och då han tröttnat — Seine. Se där ett program
för fröken Bourmaister!
Och vem eller vad skulle kunna kunna hindra
henne? Föräldrarnas bebådade ankomst endast
stegrade den unga tokans fanatism, brödernas
uppträdande likaså. Jonas själv? Tanken att han förr
eller senare skulle lämna henne var visserligen
grymmare än grym men just i denna grymhet låg
möjlighet till självförlåtelse. Ädla brottslingar
nödgas uttänka och säkerställa — åtminstone teoretiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
