Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Om en man inför sin älskade antyder, att en
annan kvinna väckt hans om än flyktiga
uppmärksamhet, har han å sin sida ofrånkomligen väckt
den älskades nyfikenhet. Helen betraktade i smyg
sin granne. Det var en liten blid, mjuk, mörk,
något skamfilad skönhet i en skrikig och billig
elegans. Möjligen tillhörde hon en enklare art av
det kvinnosläkte, vars representant just tedde sig
på scenen. Hennes ärende var detsamma som
Helens: tårebad. De mörka, fromma ögonen
duggades ren.
Efter första akten var Helen så förberedd för det
sentimentala badet, att skämt och gnabb ej längre
passade. Jonas fogade sig beskedligt efter
temperaturförändringen, åt konfekt och njöt av grannskapet
i from stillhet. Inte heller var Helen så högtidlig
att det hindrade konfektsnaskandet. Deras händer
möttes med välbehag i den söta påsen. Då
inträffade det förut omtalade lilla missödet: påsen
sprack och en del av innehållet föll ur. Jonas
hukade sig ned på den smala golvytan, började
treva och plocka. Därvid föll han för en frestelse:
han lyfte Helens kjolkant några tum, kysste henne
ett par gånger hastigt på strumpan och nafsade
henne i vaden. En smula skamsen sneglade han
upp, beredd att mötas av en sträng blick, en
för-trytsamt putande mun.
Hade han funnit, vad han väntade, skulle
händelsen räknats bland de minsta. Men den blick, som
mötte honom, hade han aldrig förr sett. Den på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
