Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Käraste Cecilia min, käraste Cissi, käraste!
Försök att förstå din gamle hårdhjärtade, förstenade,
fördomsfulle man. Det är inte bara självgodhet och
fariseism, som ligger bakom min hårdnackenhet
gentemot Jase. Tro mig, barn, det har inte varit
så lätt för mig att nödgas såra dina systerliga
känslor. Men jag har icke kunnat handla
annorlunda, ty jag är dock först och sist far. På den
punkten har jag mitt största, tyngsta och käraste
ansvar. Om jag visar mina barn att jag utan avsky
kan skaka hand med en dylik person — säger jag
dem icke då: Barn, det är inte så farligt att begå
en ful, en vanhedrande handling. Fadersfamnen
är full av förlåtelse. Och icke nog med det —
jag säger dem också: Handla som er lyster, edra
rättänkande medmänniskor skola klandra er till
en tid, men snart nog ska edra felsteg vara
förgätna. Har jag någon som helst rätt att ge mina
barn en dylik lektion i moralisk slapphet? Har du
rätt? Vem är dig för mer: din bror eller d;ina
barn ?
Nu fattade han sin hustrus händer, icke hårt
men med en varm och fast tryckning. Fru Cecilia
svarade:
Det är klart, Fabian, att jag hade orätt. Jag
borde inte ha farit till Aspafors. Jag ska säga
barnen det. Jag ska skriva till Fagerlinds också, att
jag ångrar mig.
Och hon brast i gråt.
Efter ett par timmar lugnade hon sig och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
