Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
är en väldigt pigg pojke och skulle säkert kunna
ta reda på ett och annat.
Och vem är den unga personen? frågade
mormodern utan att ana att hon sju år tidigare
framställt samma fråga rörande samma person.
Mor-morän svarade:
Mormor känner honom inte. Han heter Kerrman
och är oäkta son till en prästfru, som bor på Söder
och syr kläder. Hans riktige far heter Loewen —
Den unge kalenderbitaren tvärtystnade. Han hade
plötsligt erinrat sig, att fru Bourmaister var en
Loewen. En smula förvirrad framstammade han en
undran, om han alltjämt hade Kerrmans adress.
Han tog fram en anteckningsbok och bläddrade.
Så utbrast han: Jo visst, här har jag den! Pension
Nielsen, Rue S. Roc. — Bankiren tackade hövligast
för anbudet men avböjde. Han begav sig på
hemväg men ångrade och styrde kosan till kontoret.
Det var middagsrast och han behövde vara i fred.
Här satte han sig vid sin gammalmodiga, orimligt
höga och klumpiga, fäderneärvda pulpet, som anno
57 flyttats från Wadköping till Stockholm.
(Penningmän, sportsmän och andra hasardörer äro
vidskepliga. Några bland dem föredraga ordet:
pietetsfulla.) Han måste i lugn och ro besinna tvenne
omständigheter. För det första: en torparson från
Aspafors hade — troligen — friat till Helen. För
det andra: Jäses son bodde i samma pension som
barnen och umgicks följaktligen med dem. Båda
dessa omständigheter voro i och för sig uppseende-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
