Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
svenska. Icke förty var patriarkatet långtifrån
upphävt. Själva dess kärna, det absoluta
föräldraansvaret, var levande och frisk. Fru Cecilia tänkte:
Har Helen begått en dumhet, så bär jag ansvaret.
— Med andra ord: saken var helt och hållet
hennes. Hon kunde till själva Helen ha sagt:
Tyst! Det här angår mig och inte dig.
Detta åter medförde att den beskedliga och lite
loja frun plötsligt fick en spänstighet och en
värdighet, som lovade gott eller illa — hur man vill
ta det — för den stundande bataljen. Sedan
bankiren läst brevet gingo makarna till bords och
åto under tystnad. Efter den ordinarie
tack-för-mat-kyssen på kinden yttrade bankiren så där mera i
förbigående:
Jag reser till Paris.
Det enda nya i detta meddelande var
singularis-formen. Fru Cecilia svarade med en gramatikas
opersonliga klarhet:
Vi resa till Paris.
Bankirens singularis hade varit, vad man med
ett tarvligt uttryck kallar: ett bondförsök. Han
uppgav genast striden på denna omöjliga punkt.
Makarna Bourmaister lämnade matsalen och skredo
in i vardagsrummet, lugna, värdiga och till synes
obekymrade som ett par gentlemannaboxare före
matchen. Vem kunde också ana att den skulle
sluta så bedrövligt! Allt var ju som det brukade
vara. Där på lilla bordet stod kaffebrickan, just som
den stått där vid denna tid på dygnet i trettio år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
