Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
svinna. I hennes ställe skulle man få skåda och
lyssna till Det Moderliga Förnuftets gudinna. Hon
sa:
Hör nu på, Fabian!
Hon rätade på sig, lade händerna samman i
skötet. Hon satt icke längre bland svällande kuddar
i en länstol, hon satt på ett moln som sakta
steg, lämnande tillfälligheternas låga och virriga
värld för att nå klarhetens zoner. Och vad sa
hon? Ingenting annat än vad tusende och
hundra-tusende hustrur och mödrar sagt före henne. Hon
vägde på guldvåg hjärtats rätt och huvudets. Hon
gav de faderliga synpunkterna all den ära, dem
tillkommer, men heller ej mer. Hon talade ett sånt
där förnuftigt förnuft som är så förnuftigt
förnuftigt att det slår lock för dödlige mäns öron,
sargar deras hjärnor och skaffar dem en brinnande
längtan efter krogen. Hon är mer mäktig än skön,
denna gudinna, mer vördnadsvärd än älskvärd.
Hon liknar på intet sätt Afrodite, icke ens Hera.
Därför är det lustigt att tänka sig, att på molnet,
bakom gudinnans allvarliga gestalt, står hopkrupen
Eros med den skälmaktiga gosshanden hårt tryckt
mot munnen för att icke genom ett drillande skratt
förråda sig! Allt högre och högre steg på sitt moln
Det Moderliga Förnuftets gudinna, och det kan ej
förundra att den lille bankiren till sist låg hart när
på rygg i den jordiska men bekväma stolen för
att med blicken pejla högre rymder. Men åter sän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
