Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jonas’ fantasi.
Kampen mot den energiske polismannen
upptogs så gott som omedelbart av Jonas Kerrman.
Det saknar ej intresse att granska
hans motiv.
Han avskydde de båda bröderna. Efter
hetsjakten vid lunchbordet, då de övermodiga sällarna
skulle tvinga oäktingen att bekänna sin »skam»,
hatade han dem med samma omutliga moraliska
hat, som Fabian Bourmaister ägnade sin svåger
Jase. Vidare: han hyste en syndig lust att se
bankiren förödmjukad — mannen, som en gång
jagat hans egen (visserligen ej älskade) far på
dörren. Vilket ypperligt tillfälle! Han behövde bara
gå in på sin kammare och lägga armarna i kors.
Fader Bourmaister skulle få söka sin stolthet och
framtidshopp i häktet.
I trots härav tog han beslutsamt och verksamt
de avskydda slynglarnas parti. Orsaken var
naturligtvis först och främst hänsyn till Helen, men
troligen hade icke ens kärleken förmått honom
till en så livlig verksamhet, om inte hans fantasi
kommit med i spelet. Han såg vad som hänt
och vad som var nära att hända. Den solida,
välordnade familjen Bourmaister skulle sprängas
i luften på det mest »ovederhäftiga» sätt. Själva
den aktade och präktiga firman, Arnfeldt,
Bourmaister & Co skulle få en försvarlig törn. Även
om häktningen slutade med ett frikännande skulle
skandalen bli stor nog för att omöjliggöra
bröderna Bourmaister — »skäligen misstänkta» för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
