Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En flicka, som betraktat honom med nyktrare
ögon än Helens, skulle sannolikt funnit att han
såg »odrägligt viktig» ut. Ty det gjorde han!
Det ädla beslutet att rädda »de där åsnorna»
(bröderna Bourmaister) hade sorgligt att säga stigit
honom en smula åt huvudet. Just därför att han
avskydde dem, kände han mäktigt sin
överlägsenhet. Han var en man, för vilken känslorna intet
betydde, då de ej gillades av det klara förnuftet.
Helen behövde icke egga honom. Hans fantasi
hade tagit saken om hand. Redan älskade han
den — och häri ligger fantasiens betydelse. Saken
var hans. Han ägde hela familjen Bourmaister:
pappa, mamma och barn. Det minskade till och
med hans avoghet mot bröderna. De hade blivit
dockor i hans hand och barn älska sina dockor,
även »strykdockorna». Han kände sig som den
»fina släktens» höge och fördomsfrie beskyddare.
Han hade ingen tanke på att draga praktisk fördel
av sin position. (Dylikt är övermänniskan förbjudet,
och häri ligger just hennes tragiska storhet, som
för resten ingen annan än hon själv förstår att
till fullo uppskatta.) Hade han i stunden skänkt
en tanke åt sin förlovning, skulle han alltjämt funnit
den lika orimlig. Troligt är likvisst att fantasiens
nya äganderätt till familjen Bourmaister förberedde
en jämkning i åsikter.
Efter en kvarts tankearbete hade fältherrn redan
uPPgj°rt sin plan. Han gick fram till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
