Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
»organiserat vittnen».) Bankiren slöt: Det är
småaktigt av dig(!) att jämt hänga upp dig på hans
far. — Snälle Fabian, genmälte fru Cecilia en
smula skrattsjuk, jag ska aldrig mer säga ett ont
ord om din gullgosse! — Pah! Gullgosse! Vilket
enfaldigt uttryck! Vilken fruntimmersglosa! fnös
bankiren och störtade med kläm och ett kort god
natt huvudstupa in i bolstrarna.
Bankiren var trots sitt hat en rättvis man. Han
erkände, att Kerrman gjort familjen betydande
tjänster. Å andra sidan var han inbitet besluten
att icke använda sig av Kerrmans tjänster mer än
nödvändigt. Så snart den lyckliga dag randats, då
Max ej längre skulle »tycka sig höra bilan vässas»,
då Eddi ej mer skulle kunna lugna sin skrämda mor
med de heroiska orden: »jag är beredd att dö om
man blott ger mig en förnuftig orsak» — så snart
denna dag grytt, ämnade bankiren återtaga sitt
husfaderliga välde i dess yttersta utsträckning.
Därmed skulle ock Kerrman — efter lämplig belöning
— automatiskt bortfalla.
Den lyckliga dagen randades. Sjukhusläkaren
medgav förhör med vadmalsflickan. Kanske
förberedd av Helen gav den stackars flickan en nästan
rörande skildring av brödraparets oskyldiga
uppförande. Paragrafmannen, vorden Bourmaistrarnas
vän, begav sig stolt och viktig till pensionatet för
att å de franska myndigheternas vägnar lyckönska
herrar Max & Eddi till en återvunnen frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
