Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
A verkligen ? Ska herr Kerrman redan lämna
oss? Så tråkigt.
Max & Eddi betraktade sin energiske försvarare
under höjda ögonbryn. Han föreföll dem mer än
vanligt landsortsmässig, där han stod i sin
Söder-sydda paletå, i handen ett något slitet
»plommonstop» (av Eddi kallat »brackans helgongloria»).
Emellertid utbrusto de båda herrarna: Ska du resa?
Så tråkigt.
Det såg ut som otn Skilsmässans Dag skulle bli
kylig men värdig. Tyvärr fanns det i församlingen
tvenne, som fattade den helt tragiskt. Den ene
var Jonas Kerrman, övermänniskan. Den andre
var bankiren, Stor-Korset av Vasaorden,
Kommendören av Nordstjärnan (Nescit occasum!) med mera
välborne herr F. S. B. Bourmaister.
Det finns eller fanns i det gamla borgardömet ett
kitt, som kanske mer än annat höll skutan
samman och flott: tacksamhet för visade tjänster.
Bankiren betraktade sin dotter, sin hustru, sina söner
med en häpnad, som snart övergick i förtrytsamt
ogillande. Vad nu? Denne unge man, som
oegennyttigt ansträngt sig i familjens tjänst under
särdeles brydsamma och hotfulla förhållanden, denne
unge man avfärdades med några spetsiga
anmärkningar, ett par likgiltiga »så tråkigt» och
föraktfulla blickar! Bankiren kände sig »i sanning nära
nog upprörd». Han reste sig. Han var
utomordentligt högtidlig. Högtidlighet smittar.
Samtliga reste sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
