Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fraser som: Dö! Hellre dö! In i döden! Efter
döden! Hela livet! med flera.
Oanfäktad härav yttrade bankiren:
Helen låna mig Jonas.
Och han tillade med obeskrivlig blygsamhet:
Saken är en smula invecklad. Men din gamla
pappa brukar ju inte stå så alldeles handfallen
inför invecklade situationer.
Helen lånade honom Jonas.
Jase hämnad.
Stackars man!
»Situationen», den invecklade, varade en dryg
timme. Att den tränade
affärsmannen och människokännaren
skulle träda därur med bibehållen heder var på
förhand givet. Likvisst våga vi påstå att herr
bankiren och kommendören, då han vid Jonas’
sida åter uppsökte sin familj, mest liknade en
gammal stackars bonde, som just släpat en
bångstyrig tjurkalv tre mil till marken. Svett, möda,
led-brutenhet, förvirring. Och utan tvivel liknade Jonas
Kerrman mer än någonsin en tjurkalv: blängande,
bångstyrig, besvärlig, värdefull och för den
insiktsfulle föga fruktansvärd.
Med en åtbörd samlade bankiren sin familj
omkring sig och sa:
Ja. Nu har jag talat med Jonas och vi ha — som
jag hoppas — blivit ense. I sak. Utan tvivel
förefinnes mellan Jonas och Helen en sann känsla —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
