Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Far och mor svara.
De båda breven skrevos och avsändes. En viss
vindstilla omgav under några dagar den lilla
familjekolonien i Paris.
Så kom mors svar,
adresserat till fru Bourmaister och begynnande
med en ursäkt för den dåliga pikturen. »När en
jämt hålls med nålen, så blir handen liksom
obekväm för pennan.» Därefter: »Nog blev jag
förvånad, fast inte så mycket över förlovningen
som därför, att Jonas ville ha mitt tillstånd. Inte
trodde jag att pojkar nuförtiden brydde sig om
att be mor om lov! Men det är väl något
komedispel, Jonas funnit på, kan jag tänka. Han har ju
alltid haft sitt huvud för sig.» — (När blygsamma
mödrar skryta med sina söner, heter det ofta: Han
har sitt huvud för sig. Vad för sorts huvud — sägs
icke uttryckligen, ty man råkar ju vara blygsam.)
Vidare skrev den goda frun: »Vad mitt samtycke
beträffar, så bör väl Jonas vara gammal nog att
sköta sig själv.» Slutligen i ett postskriptum:
»Naturligtvis är jag glad över förlovningen. Bättre
parti kan man ju inte tänka sig.»
Brevet väckte familjen Bourmaisters stora
tillfredsställelse.
Tre dagar efter mors svar kom fars.
Det var telegrafiskt och ej ställt till bankiren utan
till Jonas. Det löd:
Kan ej förbehållslöst giva mitt samtycke —
avvakta min ankomst till Paris — telegraferar dag
då du torde möta.
Far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
