Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
ska ta hand om honom. Jag har en väldig tumme
med honom. Va-va-va-inte oroliga.
Max & Eddi?
De voro stormförtjusta. Den orimliga
penningknapphet, i vilken en känslolös och oförstående
fader försatt dem, hotade ren att dämpa deras
unga livskraft. Onkel Jase skulle rädda dem! Icke
med sitt guld — ty han var en »enkel knekt» och
snål — men med sin person. Papuanen skulle
sannerligen ej få ta hand om honom. Kan man tänka sig
någonting mera uppiggande för livsandarna än att
gå omkring i det vårliga Paris som impressarier
för denna löjliga vaxkabinettsdocka från anno 62,
denna utsökta karnevalsfigur? Vilken furor skulle
icke han (och hans impressarier) väcka inom
lämpligt förberedda konstnärskretsar! Han skulle helt
enkelt bli vårens clou i det glada Paris. De båda
unga herrarna, som — rättvisa må ske dem! —
dagligen sände friska blommor till sjukhuset för
att »visa den stackars människan, att vi tänker
på henne», planlade samtidigt ett storartat gyckel
med onkel Jase som centrum. Max sa: Men kom
ihåg Eddi, fint ska det vara. Gubbstackarn får inte
J|Äk. \got! — Vartill Eddi genmälte: Idiot! Vad
skiRT det vara för roligt ifall han märkte något?
Och Jonas?
Jonas mitt upp i den erkända förlovningens
trygga lycka hade att bereda sig på ett möte med
far. Med far från »fars vecka», far från
Regeringsgatan, far från Bekännelsens dag. Han hade tvingat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
