Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
stundom olycklig. — Äh, sa Jonas, anande oråd.
Sibyllan såg upp på honom med sin kloka, fräna
men vänliga blick, avslutade seansen, sägande: Och
till sist min gosse kommer du att dö! Hon reste
sig och tillfogade: Det är det enda, som en
verklig mästarinna av facket har att säga två ungdomar
som ni. Ge er nu i väg, ungar, och tag en gammal
kärings välsignelse med er.
3) Gingo de till sjukhuset, till vadmalsråttan.
Den sjuka var utom all fara, men ett verkligt
tillfrisknande var knappt tänkbart. I låg och gnällig
ton delgav hon Helen sina bekymmer. Under tiden
stodo herrar Corfitz Hansson och Jonas Kerrman
i en vrå av sjukrummet och bugade sig för
varandra. Efter några fraser yttrade Corfitz att han,
tack vare bankirens tillmötesgående och hans egen
älskade flickas lilla kapital, trodde sig i stånd att
begynna en välsignelsebringande verksamhet i
Kongo. Som herr Kerrman väl antagligen efter
kortare eller längre frist skulle upptagas i den mäktiga
och högaktade firman Ahnfeldt, Bourmaister &
Co, vågade herr Hansson uttrycka en förhoppning
om framtida angenämt och redbart samarbete. Herr
Kerrman svarade, att allt detta torde vara ställt på
mycket lång sikt och att han näppeligen trodde på
något samarbete. — Trettio år senare begrovos de
båda herrarna i samma grav och multna nu
broderligt samman.
4) Gjorde Jonas och Helen avskedsvisit så att
säga hos sig själva. De råkade nämligen in i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
