Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
handling av den konserva*
tive presse, så fikk han nu
erfare hvad det liberale
parti mente. Han blev hånet
som leilighetsdikter, blev
spottet som hoirepoet og
fikk i det hele en medfart,
som om han var en uverdig
person. Lie gav svar — og
det et svar med hom og
tenner. Han avviste kort og
bestemt beskyldningen om
å la sig bruke av hoire mot
Bjørnson. Han var ingen
utveisstrømpe for nogen,
men vel hadde han kanskje
skrevet dikte ved anlednin*
ger hvor andre ikke våget
å risikere sitt populære
navn. (Denne setning blev opfattet som myntet på Bjørn*
son.) Han vilde forbeholde sig å være kunstner — bare
kunstner. Hvad hans politiske anskuelser angikk, så ved*
kom de ikke andre. Men eftersom man spurte, kunde han
gjerne gi svar. Og så fulgte der et «politisk ønskeprogram»,
som til fulle godtgjorde at han umulig kunde innrangeres i
noget som helst av de bestående politiske partier. «Pro*
grammet» stod helt for hans egen regning og passet ikke
inn noget sted. Den slumrende politiker i ham var våknet,
halvt ørsken, helt fylt av steil tross mot alt partigjengeri,
— og nu raste han som en olm okse mot et rødt klæde.
«Ønskeprogrammet» var så helt på tvers av alt som
skulde menes, at det nærmest blev henlagt i blek forargelse.
Men det som dypest og innerst harmet, var allikevel den
ovennevnte formentlige hentydning til den nasjonale parti*
Jona» Lies forlegger Fr. Hegel. 1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
