Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 4. Åkerjordens afdikning. - A) Åkerjordens torrläggning medelst öppna diken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
39
bestämt dikets djup och dess bredd i bottnen, bör dikets
bredd i dagen vara lika med dubbla djupet med tillägg af
bredden å dess botten</i>.
Om t. ex. ett dike är l m. djupt och 0,3 m. i
bottnen, så bör dess bredd i dagen sålunda vara (l + l + 0,3)
2,3 meter.
Undantag från föregående regel:
a) Å torf- och mossjord kunna och böra dikeskanterna tagas
brantare, då dikena genom den starkare rotväfnaden, hvarmed sådan
jord är uppfylld, i alla fall stå väl, tilldess de måste förnyas och
fördjupas, eftersom den odlade mossmarken sammansjunker och sätter
sig. Efter denna sättning ökas ock något lutningen af dikenas sidor.
På mycket vattendränkt dyjord, som första gången af dikas, är
man ofta nödsakad, för att få dikena att stå, att till en början
upptaga dem till hela bredden men blott till halfva djupet, hvarefter de,
sedan jorden behörigen satt sig, upptagas till fullt djup.
b) Å flottmo och syrsand, d. v. s. sådan sand- eller mojord, som
lider af bottenvatten, så att genom detta jorden sammanflyter i de
öppna dikena, samt å jäsjord eller dragjord d. v. s. sådan stark med
mylla blandad jord, som vid större nederbörd mycket uppblötnar samt
vid därefter inträffande frost och tö liksom pöser eller jäser och
– som man säger – af frosten »drages upp», falla de öppna dikena
lätt igen, och måste därför åt deras sidor gifvas en ännu större
lutning.
58. </i>Då diken gräfvas, bör den uppkastade jorden
alltid läggas på åtminstone O,6 m. afstånd från
dikeskanten och, så fort sig göra låter, afföras från dikeskanterna
samt inplaneras på åkerfälten</i>.
Uraktlåtes detta, så inträffar lätt att vid ihållande
fuktig väderlek dikesjorden genom sin tyngd nedtrycker
dikeskanten, som då jämte den uppkastade dikesjorden
nedrasar och tilltäpper diket. Dessutom kan man, vid
mullskopans begagnande till dikesjordens bortförande, icke
med största försiktighet förekomma, att en del af jorden
nedfaller i diket, om den icke ligger ett stycke från
dikeskanten.
Den uppgräfda dikes j orden bör alltid undanskaffas
genom att införas och utbredas på de blifvande
åkertegarna. En påbörjad odling kan ej sägas vara fullbordad,
förr än den ur dikena uppgräfda jorden blifvit inplanerad
på åkerfältet, där den också vanligen så väl behöfves till
fyllnad för å fälten förekommande svackor.
69. Till förtydligande af detta dikningssätt, lämnas här å
följande sida planen af en mossodling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
