- Project Runeberg -  Jordbrukslärans hufvudgrunder /
86

(1908) Author: Johan Peter Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Åkerbruksredskap och maskiner. - A) Årder och plogar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rätta läge nedlägger den af risten och titten lösskurna
plogtiltan</i>.

Vändskifvan, som ock kallas mullfjöl, förfärdigas
vanligen af smidt eller gjutet järn, hvilket senare dock
föredrages, emedan den då lättare kan erhållas till lika och
önskvärd form samt de för slitning mest utsatta delarne
utan svårighet kunna göras tjockare. I äldre tider gjordes
vändskifvan af trä. Numera förfärdigas den till och med
af stål, hvarigenom vinnes större varaktighet och lättare
gång hos plogen.

Beträffande vändskifvans form m. m. erinras om följande:

a) </i>Vändskifvans främre</i> del bör så småningom och gradvis stiga
framifrån och bakåt, på det att tiltan utan för mycket motstånd må
kunna upplyftas. Är stigningen för tvär, så blir motståndet större,
och tiltan skjuter lätt åt sidan samt vändes ej fullkomligt.

b) Vändskifvans bakre ända, som nedlägger tiltan, bör
hufvudsakligen åstadkomma detta med sin öfre del. För undvikande af
onödigt motstånd, borttager man därför vanligen vändskifvans nedre
hörn, så att den kommer att sluta liksom med ett rundadt öra (se
fig. 26), och bör denna del hafva en tillräcklig lutning mot marken
för att åstadkomma tiltans fullkomliga omstjälpning och nedläggande
i hennes rätta läge.

c) Afståndet mellan vändskifvans bakre nedre utkant och
landsidans plan
utvisar bredden på den tilta, till hvars upptagande plogen
är bäst ställd, ehuru äfven bredare tiltor kunna upptagas. Detta
afstånd göres vanligen från 20 till 22 à 25 cm.

d) Vändskifvans höjd bör vara tillräckligt stor för att hindra
jorden att falla i fåran, och är på den skottska plogen 30-35 cm.

4) Plogsulan (fig. 26 h) är den del, på hvilken plogen
hufvudsakligen hvilar och stödjer sig, då den framgår
.

Plogsulans bakre och nedersta punkt kallas hälen (i).
Som plogsulan, hvilken bör ligga i jämn plan med billens
spets, mycket nötes, bör plogen vara så byggd, att ny
sula kan insättas, då den gamla blifvit förnött.

5) Landsidan (fig. 27 m) är den mot plogens
vändskifva motsatta sidan, som går emot det ännu oplöjda
landet
.

Landsidan bör vara lodrät och så hög, att den hindrar
all lös jord att falla in i fåran.

6) Åsen (fig. 26 a, fig. 27 o) /i>är den del af plogen,
som tjänar till öfverflyttande af dragkraften från
anspannet till plogkroppen, och i hvilken risten samt betslet äro
fastade</i>.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:39:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordbruk/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free