- Project Runeberg -  Jordbrukslärans hufvudgrunder /
160

(1908) Author: Johan Peter Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Åkerjordens gödsling. - B) Ofullständiga gödslingsämnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid otillräcklig tillgång på fosforsyra lämna
sädes- och olje äxterna svaga skördar af underhaltig vikt. Vid
riklig tillgång på detta växtnäringsämne, i förening med
annan nödig växtföda, stiger sädesafkastningen ansenligt
och säden erhåller högre vikt. Så är äfven förhållandet
med olj e växterna, ja äfven med klöfver- och
grässkördarna samt rotfrukterna, hvilka senare genom gödsling
med fosforsyrehaltiga gödslingsämnen bringas till en hastig
och kraftig utveckling, så att de efter sådan gödsling
lämna, på lämplig jord och vid passande behandling, både
rika samt synnerligen stärkelse- och sockerhaltiga skördar.

Fosforsyra förekommer uti de flesta bergarter samt
således äfven uti de af dem uppkomna åkerjordarterna,
men vanligast endast i ringa mängd, så att genom vitt
ringen lösliggöres endast småningom helt litet af detta
viktiga växtnäringsämne, hvarför detsamma, i mån som
det genom skördarna bortföres från åkerjorden, måste
ersättas och ånyo tillföras henne genom gödsling, så
framt jorden fortfarande skall kunna bibehållas vid full
bördighet eller från att lämna en ringa höjas till en högre
afkastning.

214. De bigödslingsämnen, genom hvilka vi kunna
tillföra jorden fosforsyra, äro af två slag: fosfat eller
superfosfat. Fosforsyran finnes hos de förra i mera
svårlöslig, hos de senare i mera lättlöslig form.


Hos superfosfaten är fosforsyran löslig i vanligt
vatten och kan sålunda lätt lösas samt upptagas och spridas
uti matjorden. – Under superfosfatens förvaring,
särdeles om de äro något järn- och lerjordshaltiga, inträffar
ej så sällan, att en del af den i vatten lösliga
fosforsyran återgår i olöslig form. Denna s. k. »återgångna»
fosforsyra, hvars halt kan uppgå till 0,8 eller 1,5 %, är
emellertid tämligen lätt assimilerbar för växterna och
äger alltså i det närmaste samma värde som den
»vattenlösliga» fosforsyran, ehuru den måhända ej med samma
lätthet sprider sig i matjordslagret. Emedan denna
fosforsyreförening vid superfosfatens undersökning lätt löses
och bestämmes förmedelst citronsyrad ammoniak, så plägar
man i priskuranterna benämna densamma »citratlöslig»
fosforsyra. Det står t. ex., att ett superfosfat innehåller
18 eller 20 % vatten- och citratlöslig fosforsyra, hvarmed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:39:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordbruk/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free