Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Åkerjordens gödsling. - B) Ofullständiga gödslingsämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menas, att omkring 0,8-1,5 % däraf är citratlöslig och
hela den öfriga garanterade halten vattenlöslig.
Hos fosfaten löses fosforsyran endast småningom uti
kolsyre- och ammoniakhaltigt vatten, sådant som bildas
nti med stallspillning gödslad jord eller uti på mylla rik
jord, då vid stallgödselns äfvensom vid myllans
sönderdelning kolsyra och ammoniak bildas och upptagas af
jordvattnet, hvilket på detta sätt blir i stånd att lösa
fosfaten.
215. De fosfat, som lämpligast användas till
gödsling af den odlade jorden äro: benkol, benmjöl, benaska,
guano, thomasslagg och mineralfosfat.
Af dessa har benmjölet varit längst kändt och är
fortfarande, med allt skäl, mycket användt och högt
värderadt.
216. Benmjöl förekommer i handeln under två
former: rått och ångkokadt. Rått benmjöl håller i medeltal
20 procent fosforsyra samt några och 30 procent organisk
substans och fett; resten kalk m. m. Uti ångkokadt
benmjöl, hvilket befriats från fettet, som vid benens
ångkokning utdragits, stiger fosforsyrehalten till omkring 24
procent. – Det råa benmjölet håller omkring 4 procent kväfve,
det ångkokade omkring 2-3 procent eller därunder.
Benmjöl, sådant det utan beredning fås af
sönderkrossade ben, upplöser sig ytterst långsamt. Det bör
därför beredas så, att det hastigare kan öfvergå till
växtnäring, hvilket kan åstadkommas genom benens
ångkokning och noggranna pulverisering eller genom upplösning
uti osläckt kalk, färsk hästgödsel och fuktig jord eller
genom kompostering.
1. Då ben ångkokas, blifva de därefter sköra och
kunna lätt pulveriseras till stoftfint mjöl. Som fettet
utdragits ur benen vid ångkokningen, så blir det af dem
erhållna mjölet äfven mycket lättlösligare än rått
benmjöl, i hvilket fettet finnes kvar.
Fosforsyran i det ångkokade och fint pulveriserade benmjölet
upplöses fortare och kommer växterna hastigare till godo. Det är
dock mindre rikt på kväve än icke ångkokadt benmjöl.
2. Genom behandling med osläckt kalk kunna
sönderkrossade ben äfven blifva så uppvärmda, att de blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
