Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Jordbrukets statik och de olika åkerbrukssätten. - A) Jordbrukets statik. - B) Växtföljden i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
a) Kväfvebrist förefinnes om plantorna hafva en
blekgrön färg och ett sjukligt utseende.
b) Fosforsyrebrist betecknas däraf, att plantorna
förlora sin friska gröna färg och blifva röda både på blad och
strå, hvarjämte kärnbildningen blir dålig.
c) Kalibrist kännetecknas däraf, att strået blifver så
svagt, att det icke förmår hålla sig upprätt.
d) Kalkbrist är för handen på alla sådana åkrar, där
solsickan och backsyran trifvas.
e) Allmän näringsbrist är i regel för handen om
under i öfrigt gynnsamma förhållanden plantorna blifva
småväxta och från fröet endast utvecklas ett strå, som
blott bär ett eller annat korn i axet eller vippan.
B) Växtföljden i allmänhet.
324. Emedan kulturväxterna hafva olika rotbildning
och olika behof ifråga om mängden af de särskilda
näringsämnena, så erhållas bästa skördarna om man
omväxlar med dem, så att de följa efter hvarandra i en viss
ordning eller växtföljd. Härvid iakttages, att
ordningsföljden eller cirkulationen blir sådan, att en efterföljande
växt är af det slag att den för sin bästa möjliga
utveckling företrädesvis behöfver en större mängd af de
näringsämnen, som den föregående icke i samma grad behöft
använda för sin normala utveckling.
325. Med hänsyn till växtsätt, fordringar på riklig
tillgång af särskilda näringsämnen samt inflytande på
kommande skördar kunna åkerbruks växterna indelas i 5
grupper: stråväxter, baljväxter, spånads- och oljeväxter,
rotfrukter och grönfoderväxter.
326. Till stråväxterna höra: hvete, råg, korn, hafre
och andra helgräs, som odlas för fröskörd. De
kännetecknas därpå:
att de föga beskugga jorden och lämna den efter sig
i ett mera hårdt tillstånd, ofta uppfylld med ogräs;
att de hafva relativt svagt rotsystem, som i fråga
om kornet hufvudsakligen håller sig vid jordytan samt
att de för en rik utveckling ovillkorligen kräfva god
tillgång på kväfve, fosforsyra och kali.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
