Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 9. Om växtodling i allmänhet. - D) Skörd, bärgning och förvaring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärfvar, som först blifvit brutna vid bandet, så att de
hänga ned öfver de stående kärfvarne. De s. k.
»hattkärfvarne» utbredas väl med rotändarne, så att de skyla
den under stående säden. De böra läggas i olika
riktning, så att det första lägges med rotändan åt söder och
axändan åt norr, det andra med axändan åt söder och
rotändan åt norr.
Ett annat slags trindskylar äro de s. k. »krakarne». Krakningen
tillgår exempelvis sålunda: Man uppsätter jämntjocka, tre meter långa,
väl rensade och i båda ändarne hvässade störar (snes- och krakstörar)
i rader. Kring hvarje stör sättas flera eller färre kärfvar, med axen
lutande inåt. Dessa ombindas, hvarefter kärfven uppträdes på stören
i liggande ställning med axändarne nedåt och vända mot söder, till
det antal som stören kan rymma. Detta skylningssätt är användbart
både för höst- och vårsäd. För höstsäd brukar man dock mest
använda följande krakningsmetod:
Omkring en krakstör uppsättas 12 sädeskärfvar så, att de 4
första sättas med sammanlagda ax midt emot hvarandra, därefter 4
midt emellan dessa, så åter 4 så tätt som möjligt i mellanrummen
mellan dem. Därefter upphängas 4 kärfvar på stören, sedan de först
blifvit brutna vid bandet, så att de hänga ned öfver de stående
kärfvarne. Dessa »hattkärfvar» göras större och utbredas väl med
rotändarne, så att de skyla den undre stående säden, liksom hos
förutnämnde fristående trindskylar. Hattkärfvarne böra läggas i olika
riktning, så att den första lägges med rotändan åt öster och axändan
åt väster, den andra åt söder och norr o. s. v., så att de två öfversta
få sina två obetäckta axändar vända åt öster och söder. – Slutligen
må nämnas det slags trindskylar, som kallas »stukor» och som
förekomma allmänt i Vadstenatrakten vid skylning af korn. Stukorna
uppläggas på så sätt, att kärfvarne resas i en krets med axändarne
lutande inåt och mot hvarandra, hvarefter den hövålmslika skylen
täckes med »räfs». Innan kornet på så vis stukas, har det under
3-4 dagar fått stå i vanliga täckta långskylar.
389. Hässjning för torkning af säd användes
företrädesvis i norra Sverige, men förekommer äfven på andra
orter inom landet. Ärter, vicker och bönor torkas helst
på hässjor (eller krakstör). Då sad hässjas på en
dubbelhässja (fig. 66), förfares sålunda: Kärfvarne hopbrytas
något och hopläggas med topparne inåt tvenne hvarf på
hvarje af de fasta hässjestängerna, hvarefter en annan
lös hässjestång lägges därofvanpå, för att hålla säden
fast. Så fortsattes till dess att hässjan är fullsatt på
båda sidor, då öfversta hvarf ven täckas med ett lager
råghalm, hvaröfver slutligen en hässjestång upplägges
och fästes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
