Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - A) Stråsädesslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenfåror, samt upptagas utloppsrännorna från
vändtegarna, så att vattnet må vid starkare regn och vid
snösmältningen finna aflopp samt ej kvarstanna och skada
säden.</i>
408. Behandling under växandet. Om våren bör
hvetet vid torr väderlek på styf jord öfverharfvas; på lätt
jord bör det vältas; är det för svagt, gifves det en
öfvergödsling; växer det för frodigt, så att man befarar att
det skall lägga sig, så bör det toppas; är det uppfylldt af
ogräs, så måste det handrensas.
Harfning bör, vid torka om våren, å hvete på styf jord aldrig
uraktlåtas; den bör verkställas, då jorden torkar och spricker, samt
utföras med rätpinnade harfvar, tills åkern i ytan söndersmulats och de
uppkomna sprickorna blifvit betäckta med mull. – När jorden genom
harfning hålles lucker i ytan, så fortgår genom hårrörskaften
bottenvattnets uppstigande och hvetet lider då mindre af torkan.
Uraktlåtes harfningen, så uttorkar och tillhårdnar jorden hvaraf följden
blir, att hvetet ej kan utbilda sina kronrötter utan blir tunt och
klent.
Genom hvetets öfverharfning vinnes äfven den fördelen, att
ogräset förstöres, hvadan hvetet blir mera ogräsfritt samt får äfven
därigenom tillfälle att bättre utveckla sig.
Om hvetet står för tjockt och för frodigt, så att liggsäd befaras,
så bör det aftoppas. Detta bör dock ske tidigt, innan axen
uppskjutit i öfre bladsidan, så att dessa ej skadas eller afhuggas vid
hvetets toppning. Genom afhuggning af toppen hämmas hvetets för
frodiga växt, och strået blir styfvare, så att det ej lägger sig.
De ogräs, som mest hemsöka hvete, äro skärffrö, (penningegräs),
blåklint, åkersenap, snärjgräs o. a. Genom harfning utrotas de,
såsom ofvan angifvits. Å lättare jord, där harfning ej kan komma
ifråga, eller där ogräsen i större mängd inrotat sig, böra de
bortskaffas från hvetet genom dess handrensning. – Hvetet vinner härpå
högst betydligt. Genom bortryckning af ogräset luckras jorden, och
hvetet – som härefter får tillfälle att utveckla sig – tillväxer
hastigt, så att besväret med ogräsets bortrensning väl betalar sig genom
en ökad och ren skörd.
409. Skörden å hvete, som skaU användas till mjöl,
bör företagas, »när kornen hafva vaxets fasthet»; ty blir
det hårdare moget, så öfvergår det till s. k. »glashvete»,
som ej gifver hvitt mjöl. – Till utsäde bör hvetet däremot
få fullmogna före skörden.
När hvetet skördas, då kornen fått den fasthet, att de ej äro
mjölkiga, utan deras kärna utgöres af en fast sammanhängande,
vaxartad massa, som vid tryckning »degar sig» mellan fingrarna, så fås
den vackraste och tyngsta säden samt mera, vackrare och bättre mjöl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
