Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - C) Spånads- och oljeväxter m.m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väl sådd på plogskifvan efter gräsvall behöfves, såsom ofvan
angifvits, ofta knappast någon rensning. Å gammal åker kan sådan
ej undvaras. Rensningen utföres af kvinnor och barn, som böra vara
barfotade, att de med sitt tramp så litet som möjligt skada
linplantorna; de böra vid rensningen gå emot vinden, på det att de genom
trampningen nedtryckta linstånden så mycket lättare må åter kunna
resa sig upp.
519. Tiden för skörden. Linet skördas (ryckes,
ruskas) på olika tid, det som skall användas till spånad
och det som skall tagas till fröskörd för framtida sådd. –
Vill man skörda lin för att däraf erhålla mycket fina tågor,
så bör det icke allenast sås tjockt, utan det bör ock skördas
medan det blommar. På detta sätt erhålles det finaste linet,
men man uppoffrar då fröet. För vanligt behof fås godt
lin, som lämnar vackra tågor, när det skördas, då de nedre
bladen på stjälkarna börja vissna samt stjälkarna till midten
gulnat. – Det lin, af hvilket man vill taga frö till utsäde,
bör däremot ej skördas förr än det är fullmoget, hvilket
visar sig däraf, att bladen affalla på de helt och hållet gula
linstjälkarna och att frökapslarne blifvit bruna samt att
fröet är fullt utbildadt och ljusgult eller gulbrunt till färgen.
520. Behandling vid och efter skörden. Vid
ryskningen hoplägges och sammanbindes linet i små kärfvar,
som upphängas på stänger eller hässjor och inbärgas sedan
de blifvit torra. Härefter afrepas eller aftröskas fröhusen
(»linknoppen», »knipplena»), hvarefter linet rötes, torkas,
bråkas, skäktas och häcklas.
Rötningen verkställes antingen därigenom, att linet en längre
tid lämnas utbredt på en afbetad gräsvall eller stubbåker, eller att
det nedsänkes i vatten eller ock uppblötes i varmt vatten eller genom
vattenångor. Land- eller vallrötningen, som är den vanligaste i södra
Sverige, är den sämsta. Denna rötning fordrar den längsta tiden och
sker ojämnt, då rötningen blir olika på öfre och undre sidorna af det
på marken utlagda linet samt olika på de delar, som beröra marken
eller vallen, och de, som ej göra det. Genom vatten- eller
sjörötningen, som allmänt begagnas i Norrland, kunna vackrare, jämnare och
bättre samt äfven mera tågor erhållas, än då linet landrötes.
Tågorna utgöra linplantans bast, och med rötningen afses att
upplösa de ämnen, som sammanbinda basten med veden och den yttre
huden. Det är af stor vikt, att rötningen sker jämnt och lagom. Är
rötningen för ringa, så afskiljas tågorna ej fullständigt och skadas vid
bråkningen; göres den för hårdt, så blifva tågorna sköra. När basten,
som bildar själfva linet, släpper veden eller stjälken, och när veden i
linstjälkarna blifvit så spröd, att en <i>handfull stjälkar brytas om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
