Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - D) Rotfrukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till sättning är det förmånligast att använda medelstora
potatis. Mycket små utgallrade potatis gifva alltid mindre afkastning.
– Stora potatissorter böra fore sättningen sönderskäras, dock ej i för
små bitar; hvarjämte bör iakttagas, att sönderskärningen bör verkställas
så tidigt, att såren hinna skinna sig före sättningen. Sättpotatisen
skyddas därigenom från att ruttna, hvilket lätt inträffar om de komma
i jorden med öppna sår efter skärningen. Bäst är det till sättning
begagna hela, medelstora potatis, hvilka lämna friskaste grödan. Vid
sättningen af skurna potatis böra alltid dessa läggas så, att ögonen
komma uppåt.
Potatisen fordrar kalirik jord, men detta oaktadt är direkt göds
ling med kalisalter för potatis icke lämplig, emedan erfarenheten visat
att potatisen i så fall blir mindre välsmakande och mindre
stärkelserik. Kaligödslingen bör därför gifvas till det närmast föregående
sädet. Däremot är det mycket lämpligt att gödsla för potatisen fdirekt
med fosforsyre- och kväfvehaltiga gödslingsämnen. Där tillgång
finnes på aska (som innehåller både fosforsyra och kali) kan den med
fördel användas som gödslingsmedel för potatis. Vidare lämpa sig
hvarjehanda växter och växtlämningar samt komposter af sådana
särskildt väl till gödsling af den jord, hvari potatis skall odlas. Tång,
där sådan finnes att tillgå, är en utmärkt god gödsling för potatis,
som efter tånggödsling alltid håller sig frisk samt lämnar efter sådan
gödsling rika skördar äfven å mager och fattig sandjord. Om potatis
odlas å lerjord, så passar det synnerligen väl att gödsla i fåran med
torf- och dyjord, eller med mullrika komposter, då jorden härigenom
både gödslas och luckras samt sålunda göres lämpligare för potatisen.
Oftast begagnas stallgödsel, samt vanligast obrunnen sådan till
gödsling för potatis; härigenom erhållas visserligen efter mått räknadt
rika, men efter innehållet fattiga skördar – fattiga på stärkelse, som
utgör potatisens värderikaste ämne – och dessa skördar hafva
därjämte en stor benägenhet att taga röta och sålunda gå förlorade.
Potatisen får alltid, då den gödslas med starkt kväfvehaltiga ämnen
– såsom stallgödsel, chilisalpeter och svafvelsyrad ammoniak –, en
större benägenhet att sjukna och ruttna bort, och då man afser att
få god och frisk potatis, som en längre tid kan hålla sig, bör man
därför låta potatisen fä en sådan plats i växtföljden, att jorden utan
gödsling kan bära lönande skördar af denna rotfrukt, eller ock bör
man gödsla för densamma med något af ofvannämnda ämnen, hvilka
innehålla sådana beståndsdelar, som för potatisens naturenliga och
friska utveckling äro lämpligast.
562. Utsädesmängden är olika, allt eftersom
sättpotatisen är större eller mindre, hel eller sönderskuren.- -
Såsom ett medeltal kan man antaga omkring 20 hl. på har.
563. Sättningen verställes antingen på slätt land
eller å i drillar upplagd jord. Potatisen utlägges uti
raderna där den skall växa, på ett afstånd af 22 till 30 cm.
mellan hvarje blifvande potatisstånd, och läggas raderna
skilda från hvarandra omkring 60 till 75 cm.
Sättpotatisen bör ej myllas djupare än vid pass 7 till 10 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
