Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - D) Rotfrukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man äger ett tillräckligt förråd af dessa senare att vid förefallande
behof begagna.
587. Afkastningen beräknas alltid något lägre än
af stora, gula rofvor, eller i medeltal till omkr. 450 hl.
på har.
Kålrötterna äro fastare än rofvor och lättare att förvara än
dessa; och som de hålla sig längre samt äro näringsrikare, så äga de
stora företräden framför rofvorna och böra städse odlas jämte dessa,
där jordmånen det tillstädjer. – Till utfodring af mjölkkor böra
kålrötter helst undvikas; för de öfriga husdjuren äro de tjänliga,
synnerligast för ungkreatur, sinkor, gödboskap och får.
4.
Betor.
588. Betan förekommer vild i Medelhafstrakterna.
Dess viktigaste afarter äro: rödbetan, som odlas såsom
trädgårdsväxt; foderbetan, hvilken begagnas som
kreatursfoder och sockerbetan, som användes för tillverkning af
socker och sprit. Sockerbetorna äro mindre än
foderbetorna. De sistnämnda äro ett ypperligt fodermedel för
mjölkkor, alldenstund mjölken däraf icke får någon
osmak, utan tvärtom blir mycket god.
De mest välkända foderbetssorterna äro: </i>Red
mammouth</i>, lång; Eckerndorfer, röda; Eckerndorfer, gula;
Golden tankard, som är särdeles passande på mindre djup
jord; Ovoïde des barres, gulröda.
Af sockerbetor förekomma också många varieteter
såsom Vilmorins, förbättrad, rödtoppig; Imperial, hvit, m. fl.
De sockerbetor som stå djupast äro sockerrikast. I den
gröna »nacken» är föga socker, men däremot större halt
af ägghviteämnen. Hos goda sockerbetssorter uppgår
sockerhalten till 12-14 %.
589. Jordmån. Foderbetan går bäst till å
svartmylla på lerbotten, men hon kan äfven med framgång
odlas på lermylla, god sandmylla och väl förmultnad
mossjord. Denna senare bör dock tilltryckas väl med
tung vält, för att plantorna skola få tillräckligt stöd i
jorden under första tiden.
För sockerbetor är lermylla, på ler- eller märgelbotten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
