- Project Runeberg -  Jordbrukslärans hufvudgrunder /
333

(1908) Author: Johan Peter Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - E) Foderväxter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Anvisning till odling af ärttörnet och skogsvialen» af A.
B. Wallis.

650. Såsom mångåriga och härdiga foderväxter af baljväxtslagen
må slutligen nämnas: ängsvial, fågelvicker, giselärt och häckvicker.
Ängsvialen angifver genom sin allmänna förekomst och frodiga
utveckling i de naturliga ängarne på myllrik jord sin stora lämplighet
som blandningsmedel i mångåriga vallanläggningar. Den går väl till
på allt slags jord, men bäst på något fuktiga lägen.

Giselärten är äfven en värdefull växt för fleråriga slåtter- och
betesvallar. Den går till på nästan all slags jord.

Fågelvickern utmärker sig äfven för ringa anspråk på jordmån
och lämplighet för fleråriga vallar. För de nordligare delarne af vårt
land äger fågelvickern stor betydelse, att döma af den kraftiga
utveckling den där kan ernå.

Häckvickern är ej heller nogräknad på jordmån. Den har
saftigare och bladrikare stjälkar, skjuter tidigare om våren samt har en
ypperligare återväxt än fågelvickern.

11.

De viktigaste odlade gräsen.

651. Timotej är det hos oss allmännast odlade
gräset. Det växer på all slags jord, som är behörigen
afdikad och ej för grund. I synnerhet går den väl till på
ler- och sandmylla samt på kärr- och mossjord, som af dikats,
så att de ej lida af väta.


Timotejfrö, godt och oskadadt, är silfvergrått. Det kan utsås
både på hösten och våren, sålunda både i höst- och vårsäd, men
höstsådden är alltid säkrast, enär nödig fuktighet för fröets groning då
sällan saknas. Sådden verkställes bäst med vanlig
klöfversåningsmaskin, strax efter sädens myllning och myllas timotej fröet sedan
nog med vältning på lätt jord samt genom harfning (ett drag) med
lätt träharf eller kedjeharf på styf jord. Vid sådd i höstsädesbrodd
tidigt på våren behöfves ingen särskild myllning.

Vanligen sås timotej en i blandning med rödklöfver, alsike- och
hvitklöfver samt andra grässlag, och böra fröblandningarne alltid
lämpas efter jordens beskaffenhet och läge.

Timotejgräset har nederst vid stjälken en lökknöl, och från
densamma utgå några få klena rötter. Det uppryckes därför lätt af
betande kreatur, och böra sålunda de fält, som insås med timotej, skonas
från betning till den tid, då de snart därefter äro ämnade att åter
upplöjas. – Äfven då timotej ej betas, står han endast några få år.
Han ger bästa skörden andra året efter sådden. Vid 5:e à 6:te året
har han redan så betydligen aftagit, att det vanligen icke längre lönar
sig bibehålla honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:39:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordbruk/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free