Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - E) Foderväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till hö bör timotejen skördas strax före eller vid början af
blomningen. Får den stå längre, blir höet sträft, mindre begärligt och
mindre närande för kreaturen. – Till fröskörd är timotejen färdig,
när axen börja ljusna och ett eller annat »fäller» i toppen. Den
afhugges då, bindes i kärfvar, torkas, aftröskas och rengöres genom
kastning för hand eller på vanlig sädesharpa.
Afkastningen i hö af timotej, i blandning med passande
klöfver- och grässlag, kan i medeltal för första och andra året beräknas till
omkring 3,400 kg. på hektaren; men på god och kraftig jord har man
stundom fått ända till dubbelt så mycket och därutöfver. – Vid
fröskörd beräknar man omkring 210 till 250 kg. på hektaren, men
stundom stiger äfven fröskörden af detta gräs mycket högre. Så
skördades vid Alnarp år 1880 pr hektar 410 kg. timotejfrö.
652. Ängskafle är näst timotejen vårt viktigaste
fodergräs och går särdeles väl till på lågländt, mullrik jord.
Ängskaflen är mångårig och går väl till på sådana sidländta
marker, där timotejen och flera af de bättre fodergräsen icke trifvas.
För att fullständigt och till största frodighet utvecklas, fordrar
ängskaflen ovillkorligen fuktigt läge, mullrik jord och fast lerbotten. Bäst
och frodigast går ängskaflen till på ängsmarker, som äro så belägna,
att de tidtals öfversvämmas.
Ängskaflen bör skördas tidigt, redan då den börjar att blomma,
hvilket inträffar före midsommaren; får den stå längre, så blir den sträf
och mindre smaklig för kreaturen. Fröet bör insamlas, när axen
»börja fälla». Insamlingen af ängskaflefröet sker genom afrepning för
hand eller ock genom tröskning af det af mejade och torkade, väl
mogna ängskaflegräset. Fröet bör efter afrepningen eller tröskningen
utbredas tunt på ett vinds- eller loggolf och omsköttas dagligen, så
att det ej får taga hetta eller unkna. Det kan ej skiljas från agnarna
och sålunda ej sås med maskin på samma sätt som timotejfrö, utan
verkställes sådden för hand, sedan det förut noga och väl blandats
med sand. Myllningen sker med vält eller lätt harf.
Ängskaflefröet bibehåller icke längre sin groningskraft och bör
därför utsås på sensommaren eller hösten samma år det skördats,
medan det ännu är friskt och groddbart. Orsaken, hvarför insåningar
med ängskaflefrö så ofta misslyckas är just den, att det frö, som
vanligen förekommer i handeln, ofta är förlegadt och odugligt.
Ängskaflen sås helst i blandning med alsike- och hvitklöfver.
Efter insåning med 21 kg. ängskaflefrö, 9 kg. alsike- och 5 kg.
hvitklöfver pr har erhålles, å för dessa växter passande jord, en tät, mycket
gifvande och varaktig vall, som lämnar ett foder af vida högre värde,
än om insåningen skett endast med ängskaflefrö. Fröen till andra
passande foderväxter kunna äfven tillblandas.
653. Knylhafre är ett godt fodergräs, som på
sand- och lermylla, så vida lokalen ej lider af vatten, går väl till
och är säkrare än de flesta af våra andra grässlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
