- Project Runeberg -  Jordbrukslärans hufvudgrunder /
335

(1908) Author: Johan Peter Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - E) Foderväxter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Knylhafrefröet bör samlas, när blomvippan börjat gulna. Det
mognar ojämnt och en stor del gror aldrig, och därför måste man af
detsamma så tjockt, eller ända till omkring 34 till 42 kg. på hektaren.
Knylhafren växer dock aldrig så tätt, att han ensam bildar en fullt
sluten vall, och han bör därför ej sås enbart, utan i blandning med
timotej, ängsvingel eller andra gräs, jämte de klöfverslag, som för
platsen äro passande. Utsådd uti vanlig hafre, såsom skyddsäde, går
knylhafren ganska väl till och lyckas vanligen förträffligt.

654. Luddtåtel är af stort värde för magra och
sandiga trakter, där de bättre gräsen ej gå till – och på
odlade kärr och mossar lämpar sig detta gräs äfven väl i
synnerhet efter bränning.


Luddtåteln är en mångårig lättjordsväxt, som bör skördas tidigt,
strax vid början af blomningen, annars blir höet dåligt och för
kreaturen föga begärligt. – Efter blomningen drager blomvippan sig
tillsammans, men börjar inom kort åter att vidga sig, hvilket är ett
säkert tecken till frömognaden. Fröet bör nu afbärgas, annars faller
det bort. Fröet sås vanligen uti sina agnar, omkring 1,8-2,2 hl. på
hektaren. Sådden kan ske så väl i höst- som vårsäd. Fröet myllas
grundt med ett lätt harfdrag, hvarefter fältet vältas. Helst sås det i
blandning med hvitklöfver, tuftåtel och andra för jordmånen passande
foderslag.

655. Tuftåtel är ett passande gräs för djup
torf- och dyjord samt å fuktig sandjord (syrsand) och förtjänar
att odlas, där jordmånen är för lös och för svag för
ängskaflen, men för sur och därigenom opassande för timotejen.


Detta gräs, som vanligen kallas »tåtel», förekommer allmänt på
fuktiga ängar och går väl till på ännu föga sönderdelad moss- och
torfjord samt på syrsand.

656. Hundäxing är ett godt och närande gräs, som
lämnar en afkastning jämngod med timotejen samt förtjänar
att odlas tillsammans med detta och andra gräs- samt
klöfver slag. Hundäxingen går till på all jord, allenast läget
ej är sankt.


Hundäxingen kommer tidigt i växt på våren och återväxer
fort efter slåttern, hvarför två skördar kunna tagas af densamma,
likasom af ängskaflen. Likasom timotejen tål hundäxingen ej betning,
emedan den då lätt uppryckes.

657. Kamäxing är ett värdefullt bottengräs för
fleråriga vallar på mera fuktig jord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:39:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordbruk/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free