Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - E) Foderväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grässlag å dem utsås, utplanteras eller inympas.
Härtill passa bäst rörflenen, kasegräset eller vass-svingeln,
jättegröen och bladvassen.</i>
Hittills har man nästan alldeles förbisett detta på en gång säkra
och lätta sätt att till rik gräsafkastning kunna uppbringa sänka
marker, som hafva sådant läge, att de ej kunna af dikas. Vi äga dock
åtskilliga sådana inhemska växter, såsom rörflenen, kasegräset eller
vass-svingeln, jättegröen och rörvassen, hvilka genom utsättning af
rotstockar lätteligen kunna fortplantas å sidvallsängar, som tidtals
öfversvämmas, näml. rörflenen å sådana kärr- och mossängar, som
hafva någorlunda fast botten; kasegräset eller vass-svingeln å mera
fuktiga och af vatten besköljda ängar med lösare sand- och
gyttjebotten; jättegröen på ej fullt torrlagda sjöbottnar samt i back- och
ådalar, samt rör vassen slutligen å sidländtare kärr och mossar. Alla
dessa gräs bidraga att binda marken och göra henne fastare; alla
växa de med höga, frodiga och bladrika strån; alla lämna de
utmärkt ymnig och riklig afkastning samt ett godt och begärligt
foder, om de i rätt tid skördas; alla tilltaga de och sprida sig
mer och mer på den plats där de inplanteras, så vida denna för dem
är passande, och man kan vara viss på, att de fält, som bära dessa
gräs, alltid äfven under torkår skola lämna säkra skördar. Då
man öfverväger alla dessa fördelar, kan man ej annat än innerligen
önska, att man hädanefter må mera, än hvad hittills varit händelsen,
bemöda sig om att genom fortplantning af dessa grässlag förbättra
de nu ofta ganska dåliga kärr- och mossängarna, hvilka ofta hafva
det läge, att de ej kunna af dikas samt därjämte vanligen äro så
beskaffade, att de lämna så svaga och klena skördar, att dessa, noga
räknadt, ofta icke ens betala bärgningskostnaden.
Förenämnda gräs kunna likasom andra gräs och öfriga
foderväxter fortplantas genom frösådd, sålunda nämligen, att fröen inläggas i
små ler kulor, som utkastas i vattnet öfver ängarne, där man vill
fortplanta gräset – eller ock att de utsås på isen öfver fältet, då vid
isens smältning fröet drages ned till marken samt gror där, när
värmen kommer; men det går mycket fortare och säkrare att plantera
dem genom utsättning af rotstockar. Sedan å de ställen, där dessa
gräs i stora massor växa vilda, man upptagit deras långa och
krypande rotstockar (eller det man vanligen kallar bemälda grässlags
rötter), använder man dessa till gräsens vidare fortplantning på
följande sätt: Med en spade, som nedstickes i kärr- eller mossvallen och
vikes åt sidan, göres uti vallen en öppning, i hvilken nedlägges ett
stycke af gräsens rotstock, hvarefter den öppnade jorden tilltryckes
och tilltrampas omkring den nedlagda rotstocken. Denna plantering
bör verkställas på hösten, och följande vår skjuta gräsen sina höga,
bladrika strån samt sprida sig år efter år genom de utväxande långa
rotstockarna. Det är vid lederna på rotstockarna som rötterna till
dessa gräs utväxa, och vid sönderdelningen af rotstockarna före
utplanteringen bör man tillse, att hvarje stycke har minst två stråleder.
Vid utplanteringen böra dessa stycken af rotstockarna ej läggas för
nära intill hvarandra, utan med t. ex. 1,2 till 1,8 m. afstånd mellan
hvarje nedlagd rotstock, ty mellanrummen fyllas snart af de nya skott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
