- Project Runeberg -  Jordbrukslärans hufvudgrunder /
355

(1908) Author: Johan Peter Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 11. Ängars och betesmarkers skötsel. - C) Betesmarkers skötsel.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


699. Vid beteshagarnes rödjning iakttages, att de
icke kalhuggas, utan att träd och buskar lämnas kvar
här och där, för att lämna måttlig beskuggning åt
hagen, samt skydd och skugga för kreaturen. Den
måttligt beskuggade marken gifver nämligen mera bete än
den alldeles kalhuggna och kreaturen trifvas bättre, då
de finna skydd och skugga på betesfälten, än då de måste
uppehålla sig på öppna och soliga platser.

700. På all något sidländt betesmark med tillgång
på mylla, äfvensom på högländtare mark af bättre
beskaffenhet, kan man gärna afsvedja ris, grenar, buskar
och annat skogsafskräde, som bör undanskaffas för att
befordra gräsväxten. Af svedjandet verkställes antingen
tidigt på våren, medan tjälen ännu är i marken, eller
senare på hösten, då marken ej är uttorkad. Genom
askan efter det afbrända skogsafskrädet får betesmarken
en god gödsling. Isås sedan de af svedjade ställena på
hösten med råg eller på våren med vickerhafre och
därjämte med frön af sådana gräs och andra foderväxter,
som passa för jordmånen och läget, så kan betet
därigenom förbättras i afsevärd grad.

701. Högländt betesmark med grund matjord bör
däremot aldrig brännas. På sådan mark bör riset och
skogsafskrädet efter rödjningarne lämnas kvar tills det
torkat samt löf och barr affallit, då det bör afföras, så
att mossbildning ej föranledes å betesmarken.

702. Sumpiga ställen och kärrtrakter å
betesmarkerna böra, så vidt möjligt är, afdikas, så att de kunna
bära ett godt och kraftigt bete. I kärr- och sump trakter
förekomma nämligen föga närande växter, såsom starr,
ängsull m. fl.

703. Betesmarken bör vidare indelas i två eller flera
afdelningar, hvilka successivt användas till betning,
hvarigenom betets återväxt befrämjas.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:39:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordbruk/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free