- Project Runeberg -  Jordbrukslärans hufvudgrunder /
365

(1908) Author: Johan Peter Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Nyodlingar. - B) Om odling af mossar och kärr. - C) Om odling af högländt mark.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan det hela ser mycket myllrikt ut. Är mossjorden
grund och består alfven af sand, så blir denna
odlingsmetod en sandtäckningsmetod. (Se vidare härom i
punkterna 300-306). I hvarje fall måste mossen i mån af
behof gödslas med fosfater och kalisalter.

Rörande den närmare beskrifningen om mossens
odling och behandling i öfrigt hänvisa vi till nämnda,
tidskrift samt till en liten värdefull bok: »Mossmarken, dess
odling och behandling
» af T. B. Olbers.

C) Om odling af högländt mark.

719. Högländt och fast mark, eller hvad man kallar
hårdvall, som äger tillräcklig mullhalt och godartad alf, kan
ofta med fördel odlas till åker. Sedan buskar och träd
blifvit afröjda, och stubbarna samt större stenar – om
sådana å odlingslägenheten förekomma – uppbrutits,
verkställes odlingen antingen genom plöjning, spadvändning,
djuphackning eller schaktning. – Dikningen
verkställes sist, då dikesjorden användes till fältets slutliga
planering, och endast i de fall, att odlingsfältet lider af
källsåg eller af vattensamlingar här och där i följd af
ojämnheter i ytan, skaffas genom dikning aflopp för dessa, innan
det andra odlingsarbetet påbörjas; ty i en sur och våt jord
kan ej något fullständigt odlingsarbete utföras.


Är fältet någorlunda jämnt, så är det alltid bäst att å fast och
högländt mark uppskjuta dikningen, tills det öfriga odlingsarbetet
verkställts, ty dikesj rden kommer annars att förhindra uppbrytningen
af jorden å de delar af fältet, som betäckas af densamma.

Är marken beväxt med mindre skog och buskar, så rothuggas
och uppbrytas träden och buskarna på samma gång som fältet plöjes
eller uppbackas. Den fällda och uppbrutna skogen lägges ofvanpå
det plöjda ejler upphackade fältet; det gröfre virket hoplägges och
bortföres efter hand att begagnas till timmer och ved m. m.; buskar,
rötter och grenar uppbrännas, och askan sprides öfver fältet, eller
afföras äfven dessa och begagnas till bränsle vid gården, till
tjärbränning eller till beredning af pottaska o. s. v. – Där skogen är större
och tätare fordrar dess uppbrytning vida mera arbete, och det
enklaste samt minst kostsamma sättet för odlingen är då att fälla och
bortföra den gröfre skogen samt att nyttja fältet till beteshage, intill
dess stubbarne blifvit så ruttna, att de med lätthet kunna tagas bort,
då fältet slutligen plöjes eller genom hacka uppbrytes. – Är
odlingsfältet beväxt med asp eller andra löfträd, som efter fällning utslå nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:39:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordbruk/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free