| 100 |
Efter föredragets slut ljödo ånyo bifallsrop och då dessa tystnat gaf zaren ingeniören ett tecken att träda fram till honom.
Och nu blef man vittne till en intressant akt.
Zaren böjde sig fram och kysste Pompowski på bägge kinderna, hvarefter han i några varma ord tackade honom för hans storartade arbete.
Därpå inbars på en röd sammetskudde Rysslands dåvarande högsta orden: »Svarta Björnen». Kejsaren fäste ordensstjärnan på ingeniörens bröst och sade:
»Böj knä!» hvarpå han lätt berörde den knäböjandes skuldra med sitt svärd:
»Härmed slår jag dig till riddare och
| 101 |
adelsman. Ditt adelsnamn skall blifva »Novaja-Golfa».[1] Din titel furste. Stå upp, furst Novaja-Golfa.»
Ett stormande bifallssorl mötte den nye fursten då han reste sig och man väntade i spänning på hvad han skulle komma att yttra.
Stående sade Novaja-Golfa:
»Ers majestät!
Det ryska språket saknar ord för att uttrycka de känslor som i detta ögonblick storma in mot mig.
Jag törs ej ens försöka -- ers majestäts nåd och välvilja öfverväldiga mig.
Blott detta:
Valspråket på mitt vapen skall blifva:
Gutta cavat lapidem[2], och det är ord, som jag vill lägga alla våra ynglingar på hjärtat. För att uppnå stora resultat behöfves icke en plötslig, våldsam stöt fast
| 102 |
det för mången kan tyckas så. Den lilla droppen, som oupphörligen faller eller det evigt roterande sandkornet verkar detsamma.
Alltid stod en sak klar för mig under mitt arbete och det var: året innehåller 30.000.000 sekunder.
Hade jag för 12 år sedan framlagt min plan för offentligheten hade man utskrattat den -- nu, då alla sett dess resultat, kan ingen betvifla sekundens makt eller att gutta cavat lapidem.»
Sedan lugn åter inträdt trädde statsministern ånyo fram till talarestolen:
»I allt detta jubel och denna glädje öfver Rysslands blifvande storhet blandar det sig dock en droppe malört i fästens pokal. Alla förstå, att jag hänsyftar på general Swinekows ruin. Men också denna sak skall vända sig till det bästa.
Vår allra nådigaste härskare har nämligen gifvit mig i uppdrag, att meddela, att alla vidare arbeten fortsättes under furst Novaja-Golfas ledning för statens medel. General Swinekow erhåller concession
| 103 |
under de första 20 åren på alla fördelar, såsom: tonnageafgift för alla fartyg som trafikera den nya Golfströmmen; rätt till tonafgift för all malm som i samma tid brytes och exporteras i rikets norra delar; koncession på byggandet af alla krigsskepp -- --»
Och så följde uppräknandet af en mängd andra koncessioner och löften.
Åter jublade församlingen och allas ögon riktades mot generalen.
Denne reste sig, ännu ungdomlig i sin hållning trots sin höga ålder och tog några steg fram emot kejsaren.
»Ers majestät,» sade han. »Jag är af hjärtat tacksam för denna nåd. Men jag kan ej mottaga den. Rysslands storhet är min belöning. Alla dessa koncessioner har jag visserligen sökt i mitt namn, men detta gjorde jag endast för att förhindra spekulanter till osunda företag. Alla äro nu i mina händer. Med ers majestäts tillstånd vill jag förvalta dem uteslutande för statens räkning och tillse att de ej falla i
| 104 |
orätta händer. Men ingen belöning i mynt för mitt arbete.»
»Tack, min tappre, gamle general. Du störste bland mitt folks store.»
[1] På svenska
»Den nya Golfen».
[2] På svenska: »Droppen urhålkar stenen»;
den latinska fortsättningen på sentensen betyder:
»icke genom sin inneboende kraft, utan genom att
falla ofta.»
The above contents can be inspected in scanned images:
100, 101, 102, 103, 104
