| 87 |
Det väckte ett kolossalt uppseende, då S:t Petersburgs högsta spetsar en dag, strax efter ingeniör Pompowskis samtal med Swinekow, mottogo inbjudan att åhöra ett föredrag:
»Den nya Golfströmmen»,
som skulle hållas af en viss ingeniör Pompowski -- ty det meddelades, att zaren i egen hög person skulle öfvervara det och att föredragshållaren stod under hans protektion.
Med ens ihågkom man den »galne» ingeniören, som omtalades i tidningarne för ett par år sedan och hans underliga, varma floder i Sibirien och de inbjudna gingo i den största undran och förväntan.
Spänningen nådde föredragsdagen sin
| 88 |
kulmination. Sedan salen fyllts till sista plats af ett utsökt publikum och statsministern framträdde till talarestolen, kände alla, att de stodo framför en historisk tilldragelse.
Sedan alla öfliga ceremonier, som medföljde zarens närvaro, voro öfverståndna höll statsministern följande tal:
»Vi stå i dag framför en epokgörande vändpunkt i Rysslands historia. -- Som bekant försökte vi i långliga tider skaffa vårt land isfria hamnar, men utan synnerligen godt resultat.
Nu är denna fråga praktiskt taladt löst.
Vi kunna nu förskaffa oss en isfri hamn, hvarhelst vi själfva vilja: vid den sibiriska kusten mot ishafvets bundna böljor, vid Hvita Hafvets stränder och ända uppe i Bottniska viken.
För detta storslagna resultat hafva vi först och främst att tacka vår allra nådigaste zar, som genom sin klara blick strax insåg denna saks oerhörda betydelse och skänkte den sitt moraliska stöd i hela 12 år.»
Fanfarer.
| 89 |
»Därnäst skola vi tacka den man, som utan att låta sig rubbas, med hjältemod satte in hela sin ofantliga rikedom på företagets möjliggörande, herr general Swinekow. Hans namn skall skrifvas med gyllne bokstäfver i vårt lands historia. Den man, ni här i dag ser -- general Swinekow -- fordom Rysslands rikaste man, nu en fattig.»
Det gick ett sus af förvåning genom de församlade och statsministern fortsatte:
»Men han är mera höljd af ära, än någon af våra landsmän någonsin varit. Den tappre generalen kunde icke heller i fredens tider undvara kriget. Han har kämpat mot själfva naturens vidrigheter och tillkämpat sig en glänsande seger.»
Nya fanfarer.
»Last but not least hafva vi nu att nämna en tredje person, och han är upphofsmannen till det hela, ty det var han, som framkom med den idé, vår allra nådigaste härskare gaf sitt moraliska stöd och som af general Swinekow understöddes med pekuniära medel.
| 90 |
Denne man är ingeniör Pompowski, som nu kommer att redogöra för sin uppfinning och för sin verksamhet.
Med en aldrig svikande energi har denne man utfört ett så gigantiskt arbete, att man nästan tviflar på möjligheten däraf.
Jag öfverlåter härmed ordet till herr ingeniör Pompowski. Han önskar omtala för oss en underlig, fabelaktig dikt ur rama verkligheten, en dikt, som är sann i hvarje ord. Han skall nu omtala för oss, hvarför norra Rysslands och Sibiriens floder hafva blifvit nästan kokande, hvarför isen försvinner från våra nordliga farvatten och hvarför vi om få år skola kunna etablera en regelbunden frakt- och passageraretrafik rundt omkring hela riket. Vidare skall han visa huru hela norra delen af vårt land inom kort framtid kan koloniseras, huru fruktbara ängar och böljande sädesfält snart nog skola finnas där uppe.
Mina herrar!
Med få ord: han vill berätta oss sannsagan om
den nya Golfströmmen.»
