Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Stones-Hill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följde skogstrakten. Der vuxo alla slags trädsorter i
tropisk ymnighet. Dessa nästan ogenomträngliga,
skogar bestodo af granat-, orange-, citron-, fikon-, oliv-,
aprikos- och bananasträd, stora vinstockar, hvilkas
frukter och blommor täflade i färg och vällukt. I
skuggan af dessa praktfulla träd sjöng och flög en hel
verld af foglar med lysande färger, och bland dessa
urskilde man i synnerhet Cochlearius cancroma, hvars
bon måtte vara juvelskrin för att vara värdiga dessa
befjädrade juveler.
J. T. Maston och majoren kunde icke nog beundra
den yppiga naturen och alla hennes praktfulla
skönheter.
Men presidenten Barbicane, som icke hade sinne
för dessa underverk, hade brådt att komma fram.
Detta land misshagade honom just för sin bördighet,
och utan att eljest vara något hydroskop kände han
vatten under sina fötter och sökte alltjemt, men fåfängt
några tecken till, att jorden var fullkomligt torr.
Emellertid framskred tåget. Man måste vada öfver
flere strömmar och detta icke utan fara, ty de voro
hemsökta af femton till aderton fot långa krokodiler.
Maston hotade dem modigt med sin förfärliga krok,
men han lyckades endast skrämma några pelikaner,
årtor (Anas querquedulci), phaetoner (Phaeton æthereus)
dessa flodbräddars vilda invånare, medan den stora
röda flamingon betraktade honom med häpen blick.
Slutligen försvunno dessa vattensjuka länders
invånare i sin ordning. De mindre stora träden voro
kringspridda i de glesa skogarne. Några enstaka
grupper sköto upp midt på de ändlösa slätterna, der man
såg hjordar af uppskrämda dofhjortar.
— Ändtligen, — utropade Barbicane, i det han
vände sig i stigbyglarne, — ha vi här barrträdens region.
— Ja, och vildarnes, — svarade majoren.
Några seminoler syntes verkligen vid horizonten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
