- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
112

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Gjutningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hvarje ugnsförman höll sig på sin post nära
utslagshålen.

Barbicane och hans kolleger, som tagit plats på
en närgränsande kulle, åskådade arbetet. Framför dem
låg en kanon, färdig att gifva eld vid af ingeniören
gifvet tecken.

Några minuter före klockan 12 började de första
små metalldropparne utrinna; timplarne fyldes
småningom, och då gjutjernet var fullkomligt flytande, lät
man det stanna några ögonblick för att underlätta
frånskiljandet af orenheterna.

Klockan slog tolf. Ett kanonskott dånade och
utkastade sin blekröda blixt i rymden. Tolf hundra
utslagshål öppnades på en gång, och tolf hundra
eldormar krälade mot hufvudbrunnen, i det de upprullade
sina hvitglödande ringar. Der störtade de sig med ett
förfärligt dån ned på ett nio hundra fots djup. Det
var en uppskakande och herrlig syn. Marken darrade,
medan dessa metallströmmar, som uppkastade rökhvirflar
mot himlen, på samma gång förflygtigade kärnans
fuktighet och tillbakakastade den genom dragrören i
stenbeklädnaden under form af ogenomträngliga ångor.
Dessa konstgjorda moln utvecklade sina tjocka hvirflar,
i det de stego mot zenith ända till en höjd af fem
hundra famnar. Om någon då befunnit sig bortom
horizontens gränser, skulle han kunnat tro, att en ny
krater bildats i Floridas sköte, och emellertid var det
hvarken ett utbrott eller ett skydrag eller en storm eller
någon elementens strid eller ett af dessa fasansfulla
fenomen, som naturen är i stånd att frambringa. Nej,
menniskan ensam hade skapat dessa rödaktiga ångor,
dessa jättelika flammor, värdiga en vulkan, denna
häftiga darrning, som liknade skakningen vid en jordbäfning,
detta brusande dån, som täflade med stormar och
orkaner. Det var menniskans hand, som i en af henne urhålkad
afgrund nedstörtade ett helt Niagara af smält metall.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free