Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Ett Telegram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
Ett Telegram.
Gun-clubs stora arbeten voro, så att säga, nu
afslutade, och emellertid skulle ännu två månader
förflyta, innan den dag randades, då projektilen komme
att kastas mot månen. Två månader, hvilka borde
förefalla alla, som med otålighet afvaktade den
märkvärdiga dagen, långa som år! Ända hittills hade de
minsta detaljer vid arbetet dagligen återgifvits af
tidningarna, hvilka man slukade med passionerade blickar,
men hädanefter hade man att frukta, att denna “dividend
af intresse“, som var fördelad på allmänheten,
skulle betydligt förminskas, och hvar och en förskräcktes
öfver att icke mera kunna gifva tillkänna sitt
deltagande i de dagliga händelserna.
Men detta uteblef. Den mest utomordentliga,
oväntade, otroliga och osannolika tilldragelse kom för
att ånyo uppelda de domnande sinnena och bringa hela
verlden i ett tillstånd af pinsam öfverretning.
En dag, den 30 September, klockan 3,47 på
eftermiddagen anlände ett telegram, som befordrats med
underhafskabeln mellan Valentia i Irland, New Foundland
och amerikanska kusten, till presidenten Barbicane.
Denne bröt kuvertet, läste telegrammet, och huru stor
makt han eljest alltid hade öfver sig sjelf, bleknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
