Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Passageraren på Atlanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADERTONDE KAPITLET.
Passageraren på Atlanta.
Om denna förvånansvärda nyhet helt enkelt
kommit med posten i ett försegladt omslag i stället för
flygande på de elektriska trådarne, om de franska,
irländska och amerikanska tjenstemännen icke
ovillkorligen måst vara invigda i telegrafhemligheterna,
skulle Barbicane icke varit tveksam ett enda ögonblick.
Han skulle tegat af ren klokhet och för att icke rubba
förtroendet för sitt arbete. Detta telegram kunde vara
endast en “humbug“, i synnerhet då det kom från en
fransman. Hvem kunde väl denne man vara, som var
nog djerf redan derigenom, att han hade en idé att
vilja företaga en dylik resa? Om denne man verkligen
fanns till, vore han då icke en galning, som man
borde instänga i ett dårhus i stället för i en kula?
Men telegrammets innehåll var bekant, ty
befordringsapparaterna äro icke mycket tystlåtna till sin
natur, och Michel Ardans förslag gjorde redan sin rund
genom Unionens stater. Barbicane hade således icke
något skäl att tiga längre. Han sammankallade
derför alla sina kolleger, som voro tillstädes i Tampa-Town,
och utan att låta dem veta sin tanke, utan att
utlåta sig om den större eller mindre trovärdighet, som
telegrammet förtjenade, uppläste han helt lugnt den
lakoniska skrifvelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
