Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Anfall och försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägga dem. Jag vädjar derför till denna församling
och ställer under omröstning den frågan: är lifvet,
sådant det yttrar sig på jorden, möjligt på månens yta?
Tre hundra tusen åhörare applåderade nu på en
gång detta yttrande. Michel Ardans motståndare ville
tala mera, men kunde icke vidare göra sig hörd. Rop
och hotelser haglade öfver honom.
— Nog, nog! — ropade några.
— Kör ut alla obehöriga! — inföllo andra.
— Ut med dem! —- skrek den uppretade
massan.
Men främlingen var oförskräckt, hakade sig fast
vid estraden, rörde sig icke ur stället och lät stormen
lägga sig. Denna skulle antagit förfärliga proportioner,
om icke Michel Ardan stillat den med en åtbörd. Han
var allt för ridderlig för att utsätta sin motståndare
för någon ytterlighet.
— Önskar ni tillägga några ord? — frågade han
honom med den artigaste ton.
— Ja, hundra tusen — svarade han med hetta, —
eller snarare icke ett enda ord! Men för att framhärda
i er föresats, måste ni vara . . .
— Litet tokig, menar ni. Huru kan ni så
behandla mig, som af min vän Barbicane begärt en
cylinderkonisk kula för att icke stupa kullerbytta på
vägen som en ekorre.
— Men, olycklige man, den förfärliga stöten skall
vid afresan splittra er i stycken.
— Min bäste motståndare, ni framhåller den
verkliga och enda svårigheten, men jag har alltför god
tanke om amerikanarnes industrigeni för att icke anse
dem i stånd att öfvervinna densamma.
— Men har ni tänkt på den hetta, som skall
utvecklas genom projektilens hastighet, då han
genomskär luftlagren?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
