Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Huru en fransman bilägger en tvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad I ären för ett satans folk! — utropade
Michel Ardan, sedan hans följeslagare på ett målande
sätt för honom beskrifvit en sådan scen.
— Vi äro nu en gång sådana, — svarade J. T.
Maston undvikande, — men låtom oss skynda.
Emellertid hade han och Ardan fullt göra med
att springa öfver slätten, som ännu var fuktig af
daggen, samt att öfverskrida risåkrar och små bäckar. Ehuru
de togo den genaste vägen, kunde de ej uppnå
Shernaws-skogen förr än klockan ½ 6. Barbicane borde
passerat skogsbrynet för en half timme sedan.
Der var en gammal man sysselsatt med att
sönderhugga träd, som han fält med sin yxa.
Maston sprang fram till honom och ropade:
— Har ni sett en man beväpnad med en bössa
gå in i skogen . . . Barbicane . . . presidenten . . . min
allra bäste vän ?
Gun-clubs aktade sekreterare trodde helt
naturligt, att hans president borde vara känd af hela
verlden. Men vedhuggaren tycktes icke förstå honom.
— En jägare! — sade då Ardan.
— Jaså, en jägare! Ja, en sådan har jag sett,
— svarade mannen.
— Är det längesedan ?
—- Ungefär för en timme sedan.
— För sent! — utropade Maston.
— Har ni hört några bösskott? — frågade Michel
Ardan.
— Nej!
— Icke ett enda?
— Icke ett enda! Den der jägaren tyckes icke
göra någon lycklig jagt.
— Hvad skola vi göra? — sade Maston.
— Intränga i skogen med fara att träffas af en
kula, som icke är ämnad, åt oss.
— Ack, — utropade Maston med en ton, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
