- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
159

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Huru en fransman bilägger en tvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken man icke kunde misstaga sig, — jag skulle
hellre önska tio kulor i mitt hufvud än en enda t
Barbicanes.

— Framåt då! — inföll Ardan, i det han tryckte
sin följeslagares hand.

Några sekunder derefter försvunno de begge
vännerna i skogen. Det var ett ganska tjockt snår af
jättecypresser, sykomorer, tulpanträd, olivträd,
tamarinder, ekar och magnolier. Alla dessa träds grenar
voro insnärjda i hvarandra och lemnade en icke
tillfälle att se långt framför sig. Ardan och Maston
gingo den ene efter den andre, smögo sig tyst genom
det höga gräset, banade sig väg midt ibland de täta
slingerväxterna, noga undersökande busksnåren eller
grenarne, som förlorade sig i de tjocka löfven, och
väntade att hvarje ögonblick få höra bösskott. Hvad
beträffade Barbicanes spår, som han bort lemna efter
sig under sin vandring genom skogen, så var det
omöjligt att igenkänna dem, och de gingo blindt längs
efter dessa knapt banade stigar, på hvilka en indian
steg för steg skulle följt sin motståndare.

Efter en timmes fåfängt sökande stannade de
begge kamraterne.

— Allt måste nu vara förbi, — sade Maston modfäld.
— En man sådan som Barbicane har icke användt
list eller utlagt någon snara åt sin fiende. Han är
dertill för öppen och modig. Han har gått framåt,
sett faran blindt i ögonen och utan tvifvel på långt
afstånd från vedhuggaren, så att vinden bortfört ljudet
af eldvapnen.

— Men vi, — svarade Ardan, — skulle väl hört
något, sedan vi inträngde i skogen.

— Men om vi kommit för sent! — utropade
Maston med ett uttryck af förtviflan!

Michel Ardan kunde icke svara något härpå. De
återtogo sin afbrutna gång. Tid efter annan upphäfde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free