Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Den nye medborgaren i Förenta Staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna jättestöra mörsare, som inom kort skulle slunga
honom bort mot nattens stjerna.
— Åtminstone, — sade han, — skall denna kanon
icke skada någon, och detta är redan förvånande nog,
då man betänker, att det är en kanon, men talen
aldrig med mig om edra maskiner, som förstöra,
sönderkrossa, antända och döda!
Då Gun-clubs sekreterare hörde Barbicane och
Nicholl antaga Michel Ardans förslag, beslöt han att
förena sig med dem och göra turen på fyra man hand.
En dag framstälde han sin begäran att få följa med
på resan. Barbicane, som blef ledsen att nödgas
gifva ett afslag, lät honom förstå, att projektilen icke
kunde medföra ett så stort antal passagerare. Maston
blef förtviflad, uppsökte Michel Ardan, som uppmanade
honom att foga sig efter omständigheterna och
framdrog sina argumentet ad hominem.
— Ser du, min gamle Maston, — sade han, — du
får ej taga mina ord från den dåliga sidan, men oss
emellan, du är verkligen alltför mycket "defekt" för att
presentera dig i månen.
— Defekt! — utropade den modige invaliden.
— Ja, min tappre vän. Tänk, om vi sammanträffa
med invånarne deruppe! Skulle du då vilja gifva dem
ett så sorgligt begrepp om hvad som tilldrager sig här
nere, lära dem, hvad krig vill säga, visa dem, att man
använder sin bästa tid till att äta och uppsluka
hvarandra, att slå armar och ben af hvarandra, och detta
på jordklotet, som skulle kunna föda ett hundra
milliarder invånare, men der det knapt finnes tolf hundra
millioner? Min käre vän, vi skulle då blifva körda på
porten för din skull!
— Men om I kommen dit i stycken, — invände
Maston, — så ären I lika defekta som jag.
— Utan tvifvel, — svarade Michel Ardan, — men
vi komma ej dit i några stycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
