- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
11

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den första halftimmen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tigt kastade mot hvalfvet, men de förnämsta af dem
tycktes ej hafva lidit af stöten, utan förblifvit orubbade
på sina platser.

Tre kroppar hvilade på den rörliga skifvan, som
blifvit sänkt ända ned till projektilbottnen, sedan
skiljeväggarne blifvit krossade och vattnet utströmmat.
Lefde de tre männen väl ännu? Var denna projektil
icke numera endast en metallgraf, som bortförde trenne
lik till högre rymder?

Några minuter efter det kulan afskickats, visade
en af dessa kroppar tecken till lif. Han rörde
sina armar, rätade upp sig och lyckades kunna
ställa sig på knä. Det var Michel Ardan. Han
undersökte sina lemmar, uppgaf ett klart halloh! och
sade :

— Här är Michel Ardan, frisk och färdig! Låt
nu se, huru det är fatt med de andra!

Den raske fransmannen ville resa sig, men
kunde icke stå upprätt. Blodet hade häftigt rusat åt
hufvudet, och han kände sig, som om han varit
drucken.

— Brr! — utropade han. — Den här luften har
gjort samma verkan på mig som två buteljer Corton, den
är endast mindre angenäm.

— Sedan förde han flere gånger handen till
pannan, gned sina tinningar och ropade med
stadig röst.

— Nicholl! Barbicane!

Han väntade med ängslan på ett svar, men intet
sådant följde. Icke en gång en suck lät förstå, att
hans kamraters hjertan ännu klappade. Han
upprepade ånyo deras namn. Samma tystnad.

— För tusan! — sade han. — De tyckas ha fallit
på hufvudet från femte våningen. Bah! — tillade han
med detta orubbliga lugn, som aldrig öfvergaf honom ; —
om en fransman kunnat resa sig på knä, måtte två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free