Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Litet algebra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barbicaue och hans kamrater kunde alltså tro, att
de lefde i én fullkomlig orörlighet, då de voro
instängda i projektilen; men förhållandet skulle blifvit
detsamma, om de tagit plats utanpå. Förutan månen,
som förstorades öfver dem, och jorden, som
förminskades under dem, skulle de svurit på, att de lefde i ett
fullkomligt stillastående.
Denna morgon, den 3 December, väcktes de af ett
glädtigt, men oväntadt ljud. Det var en tupps
galande, som lät höra sig i projektilen.
Michel Ardan, som först var på benen, klättrade
ända upp till projektilens spets, och i det han tillslöt
en öppen låda, sade han med låg röst:
— Vill du tiga! Det der djuret vill då kullkasta
alla mina beräkningar!
Emellertid hade Nicholl och Barbicane vaknat.
— En tupp! — utropade Nicholl.
— Visst inte, mine vänner, — svarade Ardan
lifligt; det var jag, som ville väcka er med denna
landtliga sång.
Då han sade dessa ord, uppstämde han ett högt
kukeliku, som skulle gjort heder åt den högmodigaste
spanska tupp.
De begge amerikanarne kunde icke afhålla sig
från att skratta.
— En ganska vacker talent! — sade Nicholl och
betraktade sin kamrat med en misstänksam min.
— Ja, — svarade Ardan, — det är ett vanligt
skämt i mitt hemland. Det är äkta galliskt, och man
leker tupp i de bästa sällskap.
Sedan bytte han om samtalsämne och sade:
— Vet du, Barbicane, hvad jag tänkt på hela
natten ?
— Nej, det vet jag inte, — svarade presidenten
småleende
— På våra vänner i Cambridge. Du har väl re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
