- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
58

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Frågor och svar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de resandes kikare, som icke voro så öfver sig starka,
tilläto dem icke att anställa några följdrika
observationer, vare sig i topografiskt eller geologiskt afseende.

Tiden förflöt emellertid under ändlösa samtal, och
framför allt talade man om månen. Hvar och en drog
sitt lilla strå till stacken och öste ur sitt vetandes
källa. Barbicane och Nicholl voro alltid allvarsamma,
Ardan deremot liflig. Projektilen, hans läge, direktion,
de olyckshändelser, som kunde inträffa, de
försigtighetsmått, som hans nedfallande på månen
nödvändiggjorde, allt var ett outtömligt ämne för gissningar.

Just då de frukosterade, framkallade en af Ardan
gjord fråga rörande projektilen från Barbicanes sida
ett ganska besynnerligt svar, som är värdt att anföras.

Ardan antog, att kulan plötsligt skulle stannat, då
hon ännu var i full besittning af sin förfärliga
initialhastighet, och ville veta, hvilka följderna kunde blifvit
deraf.

— Men, — svarade Barbicane, — jag kan inte
förstå, huru projektilen skulle kunnat stanna.

— Ja, men antag det likväl! — svarade Ardan.

— Man kan väl ej antaga det omöjliga, —
genmälde den praktiske Barbicane, — så vida han icke
saknat den pådrifvande kraften. Men i sådan händelse
skulle hans hastighet småningom aftagit och han icke
plötsligt stannat.

— Antag emellertid, att han stött emot en kropp
i rymden!

— Hvilken då?

— Den ofantlige meteoroliten, som vi träffat.

— Då, — sade Nicholl, — skulle projektilen
blifvit krossad i tusen stycken och vi med honom.

— Värre än så, ~ svarade Barbicane, — vi skulle
blifvit lefvande uppbrända.

— Uppbrända! — utropade Ardan. Jag är verk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free