- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
82

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. På 78114 mils afstånd från jorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sådant var projektilens läge, och Barbicane
förklarade på ett tydligt sätt för sina reskamrater följderna deraf.
Detta intresserade dem i allra högsta grad. Men huru
skulle de kunna veta, att projektilen uppnått denna
neutrala punkt på 78,114 mils afstånd från jorden? Jo,
just emedan hvarken de sjelfve eller de i projektilen
inneslutna föremålen längre voro underkastade
tyngdlagarne.

Hittills hade de resande funnit, att denna kraft
mera och mera förminskades, men de hade ännu icke
förmärkt den totala frånvaron af densamma. Men
denna dag omkring klockan 11 f. m. tappade Nicholl
händelsevis ett glas, som i stället för att falla till
projektilens botten, blef sväfvande i luften.

— Aha, — utropade Ardan, — här kunna vi
gifva en liten underhållande föreställning i fysik!

Åtskilliga saker, såsom vapen och buteljer,
öfverlemnades åt sig sjelfva och höllo sig liksom genom
ett underverk på samma punkt. Ardan släpte Diana
i rymden, der hon utan apparat gaf en representation
i luftgymnastik, fullt värdig de berömda akrobaterna
Gaston och Robert Houdin. Djuret tycktes alls icke
märka, att det sväfvade i luften.

De tre oförvägne kamraterne blefvo i trots af sitt
vetenskapliga omdöme öfverraskade, ja, häpna samt
funno, att de kommit in på det underbaras område
och att deras egna kroppar saknade tyngd. Deras
armar, som de utsträckte, sökte icke mera att sänka
sig, deras hufvuden vaggade på axlarne, deras fötter
höllo sig icke längre fast vid projektilbottnen. De
voro som berusade personer, hvilka ej ega förmågan
att förblifva stilla på ett ställe. Fantasien har
skapat menniskor, som äro beröfvade, somliga ljusets
reflexion, andra åter sin skugga, men här framstälde
verkligheten genom neutraliserandet af
attraktionskrafterna menniskor, som sjelfva ingenting vägde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free