Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Månlandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
terst sällsam anblick. Landskapen framstodo för
blicken under helt olika förhållanden mot jordens, men
också i mycket mindre skala.
Då månen saknar luft, har frånvaron af
gasformigt omhölje sina följder, såsom redan framhållits. Icke
den minsta skymning finnes på hans yta, natten följer
på dagen och dagen på natten lika hastigt, som en
lampa slocknar eller tändes midt i ett djupt mörker.
Icke en öfvergång märkes från köld till värme;
temperaturen faller ögonblickligen från kokpunkten till
samma grad som kölden i rymden.
En annan följd af denna frånvaro af luft är, att
ett absolut mörker är rådande der, hvarest solstrålarne
icke framtränga. Det, som på jorden kallas det
spridda ljuset, detta lysande ämne i luften, som skapar
gryning och skymning, som frambringar helskuggor,
halfskuggor och hela den förtjusande blandningen af
ljus och mörker, finnes ej i månen. I följd häraf har
han endast två färger: svart och hvit. Då en selenit
från ögat afhåller de direkta solstrålarne, visar himlen
sig alldeles svart för honom och stjernorna lysa för
hans blickar som i de mörkaste nätter.
Man kan väl fatta, hvilket intryck detta ovanliga
skådespel skulle göra på Barbicane och hans begge
kamrater. Deras ögon voro förvillade. Detta
månlandskap, hvars konturer ingen blandning af ljus och
mörker gjorde mjukare, skulle ej kunnat återgifvas af en
landskapsmålare på jorden. Bläckfläckar på ett hvitt
pappersark, det var alltsammans!
Detta skådespel förändrades icke ens, då
projektilen på höjden af åttionde graden var skild från
månen endast på ett afstånd af ett hundra kilometer, till
och med icke, då han klockan 5 på morgonen gick
mindre än femtio kilometer från berget Gioja, ett
afstånd, som tuberna reducerade till en åttondels mil.
Det tycktes, som man kunde vidröra månen med han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
