Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Den 354 1/2 timmar långa natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
punkt af månen. Hvart gick han? Aflägsnade han sig
från eller närmade han sig skifvan? Bortfördes han i
detta djupa mörker ut på det gränslösa haf, hvari
verldarne simma, uti denna rymd, der man, i stället
för att framkomma till månen, till slut skulle förlora
äfven jorden ur sigte? Huru skulle man veta eller
beräkna det i detta mörker? Alla dessa frågor oroade
Barbicane, men han kunde icke lösa dem.
Den osynliga himlakroppen var der, kanhända
endast några mil eller några miles bort, men hvarken
han sjelf eller hans kamrater sågo honom mera. Om
något ljud frambragtes på hans yta, kunde de ej höra
det. Luften, denna vehikel för ljudet, saknades för att
öfverföra till dem suckarne från denna måne, hvilken i
arabiska legender betecknas som "en man, hvilken re
dan är till hälften förstenad, men ännu skälfvande".
Man måste medgifva, att de tålmodigaste
observatörer kunde blifva retade af att just denna okända
hemisfer dolde sig för deras blickar. Denna yta, som
femton dagar förut eller femton dagar senare hade
varit eller skulle blifva praktfullt belyst af solstrålarne,
förlorade sig nu i det absoluta mörkret. Hvar vore
väl projektilen om femton dagar? Hvart skulle
attraktionerna då fört den? Hvem kunde väl. säga det?
Man antager allmänt enligt selenografiska
observationer, att månens osynliga hemisfer är till sin
sammansättning fullkomligt lik den synliga. Man upptäcker
verkligen omkring sjundedelen deraf under dessa
librationsrörelser, om hvilka Barbicane talat. Men på
dessa framskymtande segment fanns det endast slätter
och berg, ringberg och kratrar, analoga med dem som
redan äro på kartorna bestämda. Man kunde då förmoda,
att der var rådande samma ofruktbara och döda natur.
Om emellertid atmosferen tagit sin tillflykt till denna
yta? Om jemte luften vattnet gifvit lif åt dessa
kontinenter? Om växtlighet ännu frodades der? Om djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
